efter sol

Märta König
Här någonstans

Naturen mår inte bra, det är som om den ville säga mig något under promenaden. Sluten, mörk och tyst, jag vandrar genom ett landskap som är som en gåta.

Den nya Bolmentunneln anläggs på 250 m radie runt mitt torps sydöstsida. Jag ser knäckta grenar överallt. Djupa hjulspår skapar nya och meningslösa vattendiken och abrupta avbrott gör att de gamla mossiga bäckfårorna torkar ut. Nya snörräta granplantage. Intill mig hörs dovt motorbuller och grenar som knäcks. Respektlöst. Småfåglar tycks förtvivlat leta efter sina bon i de upplagda trädkronorna. Lik på lik staplas träden. Jorden skälver.

Det är nu över en vecka sedan jag såg solen under dagtid här. Jag kan inte annat än känna medlidande med naturen och förstår att orken tryter för henne, jag vet hur det känns att ge utan att få och hur det är att bli tagen för given.


Ash Ra Tempel - Schizo