När jag kom hem hade tösen satt grytan på värmning på vedkaminen, disken var diskad och vi kunde ägna kvällen åt att lyssna litet på våra skivinköp och på resten av Amelie från Montmartre som vi startade igår. Jag visste att hon skulle gilla filmen, och jag hade glömt hur mycket jag älskade den.
Paris... minns att jag när jag kommit hem från mitt år där såg Betty Blue på bio i Helsingborg ihop med mina gamla klasskompisar, och hur jag grät av saknad. Känslan är närmast omöjlig att beskriva för en lutheransk nordbo, om du inte har upplevt fransmän på nära håll. Magi, kärlek, passion, galenskap, livet. Skam existerar inte annat än i tysk litteratur, men läser du Thomas Mann på franska blir det filosofiskt och magiskt. Allt blir magiskt på det franska språket, t.o.m rösten blir mörkare när du talar franska. Det är märkligt, men så är det bara. Språk talas i olika tonlägen, det är ett faktum jag tidigt lärde mig och vet därför att franskan är det mest sensuella tungomålet av dem alla. Åtskilliga oktaver lägre än ryskan och så mycket mjukare än tyskan. Språk, förstår du, fungerar likt underkläder. Där svenskan är likt vadmal som river ditt skinn till torra fnasor är franskan som dunbrämat silke och du känner dig lyxig och naturligt sensuell.
Franska språket innehåller också en mängd ord som uttrycker sinnlighet. Tag ordet jouir, som är besläktat med jouer/leka betyder glädje och att njuta i allmänhet. Men Jouir betyder även orgasm, så barn lär sig därför tidigt att njutning är något man gör för att det är skönt, roligt och avkopplande, och att det är så långt från skam man kan komma. Fransmän älskar att njuta, allt går att avnjuta - det är existensens privilegium. Och så har de humor, men för att du ska kunna förstå den måste du förstå mer än språket. Fransk humor är svart, allvarlig och djupt mänsklig.
Gabriel Yared - C'est le Vent, Betty
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar