tumult

jag for även iväg för att slippa tänka. Det gick fint och jag har klarat av det förvånansvärt bra. Märkligt nog är det först när man får ett glatt besked som dammen brister. Märkligt nog är det just när man borde kunna jubla av glädje som man som mest behöver någon nära. Märkligt nog är det just när man kan börja andas igen som mellangärdet knyter ihop sig och man inte klarar av att äta eller tänka. Människan är en märklig figur och alls inte så endimensionell som många tycks ha för sig, känslor är ett svårt kapitel.