synkront

en av de saker jag älskar. Spansk barock.
helt utan förekommen anledning

att vara kär har ingen ålder och visst är det är en himla tur det! trots allt vi brukar matas med på film och musik så förekommer kärlek även hos oss som kan kalla oss vuxna. T vet det och kommenterade det senast vi tittade på senaste favoritfilmen "Despicable Me 2" som har gått varm på torpet under de senaste veckorna, och jag undrar om vi någonsin kommer att tröttna på den. Maken till humor och värme. Filmen kan bara mäta sig med "Up" eller möjligen "Robots" och jag är inte det minsta ironisk, jag är nämligen helsåld på amerikanska animerade filmer. Animerad film talar direkt till hjärtat och jag kan ibland även se på dem ihop med dottern utan att be om ursäkt för eller behöva bortförklara en förutfattad mening, politiskt budskap eller kvävande sensmoral som tyvärr, alltför ofta sticks in mellan raderna. Amerikanska barnfilmskreatörer har ofta greppat det där med genusperspektiv och visar det i berättelser som skall tilltala beläsna akademiska föräldrar... allt som är från Amerikat är faktiskt inte gjort av grus. (Antar att jag skrev det sista för att övertyga mig själv.)

Utöver animerat kan jag nu naturligtvis även se en hel rad av spelfilmer ihop med T, som jag tidigare varit tvungen att undanhålla henne. T är oerhört snabb att ta till sig och förstår mycket mer än jag först trott. Genom filmerna kommer vi fram till diskussioner om saker som i andra fall skulle kännas krystade och ibland behöver vi bara se för att förstå. Det känns skönt att slippa förklara det uppenbara… Vi förstår varandra, ordlöst. Jag vet vad jag känner och jag vet att hon gör detsamma. Kärlek är universellt och gränsöverskridande och oavsett ålder gör den oss båda lika allvarliga och tramsiga ibland…

Djup suck och fnitter.

Leslie West – Blood Of the Sun