tillbaka igen, till torpet med tillhörande tankar om livet, universum och allting. Jag har lämnat mitt älskade lilla liv bakom mig, Tekla stannade kvar med sin pappa och njuter av att få rida, bada, vara med honom utan att höra mig tjata och vara vanliga mamma. Här i min bubbla går dagarna i sin lunk, jag gör livsuppehållande åtgärder, både för mig själv och huset. Igår ägnade jag den torra och soliga dagen åt att kitta mina fönster. Jag är bra på att kitta uppsatta fönster, det upptäckte jag igår. Det är ungefär som att baka med en medgörlig deg... om inte solen blir för varm och kittet smälter, vilket hände mitt under dagen. Jag brottades med bitande bromsar och solen sken obarmhärtigt hela tiden, utom på norrläget, men jag visste att det skulle bli regn idag, så tillfället togs. Dumt nog startade jag med morgonsolen och insåg snart att jag fick med mig solen hela vägen runt... som tur är var huden rustad sedan spanienresan.
Efter sju spröjsade fönster och lika många timmar tog jag mig till utebadet i Ljungbyhed och svalkade av mig med många härliga simtag. Jag var sist in och ut och hann precis innan badet stängde kl 20. Solen sken in i det sista så jag hann även ta en iskall GT hemma vid söderläget... klart att jag lade ut en bild på fb. Jo, man är litet ensam emellanåt. Men det finns de som har det mycket värre. Nog är det så alltid.
Graveyard – Hard Times Lovin´
Nästa sommar är det dags för mina fönster. Då vet jag vem jag ska rådfråga! ;)
SvaraRaderaHärlig dag för dig och aldrig smakar väl en GT godare än en ljummen julikväll, efter väl förrättat värv!
Heja dig!
javisst! fråga på bara :)
SvaraRaderaoch med tanke på vad jag just läste på din blogg Magda... det finns de som har det värre! Stackars.