ett jordiskt paradis

jag har varit i paradiset på jorden. Alhambra har sedan nära ett tusen år utgjort sinnebilden för en fysisk drömtillvaro för många olika religioner. Alla som har anammat den geometriska symmetrin, vattenspeglarna och det muromgärdade kulturlandskapet har strävat efter en ordning som motsvarat ett önskemål om klarhet och transparens i tider präglade av tumult och kaos. Liksom det tibetanska ursprunget Shambhala har Alhambra skapats under tider av förtryck och ondska. Stadsmuren skall både symbolisera ett fysiskt och psykiskt försvar för de mjuka värdena en god människa besitter, något som beskrivits av både författare och konstnärer genom epokerna.

Alhambra är fortfarande en plats där poesi, doft, sinnlighet och andlighet regerar, men det var ytterst nära att vi aldrig fått ta del av detta. Under Napoleonkrigen, en av de mest krigshärjade perioderna i mänsklig tid, offrade en soldat sitt eget liv åt skönheten. Napoleon använde Alhambra som krutdurk under kolonialväldeskriget 1808-12 (precis som venetianarna gjorde med Parthenon 1687) och beordrade sina soldater att likvidera hela platsen. Anledningarna var många och alla politiskt-strategiska, inte minst fanns det en vilja att förpassa muslimer och islam till ondskans plats på jorden och i den propagandan passade inte Alhambra in. Ett av hörntornen gick hädan, men resten sparades till eftervärlden genom den okände hjältens insats. Soldaten som hade sinnesnärvaro nog att förstå vad som skulle gå förlorat insåg även Napoleons litenhet. Hans namn går inte att finna någonstans...

Inte ens inkvisitionens Ferdinand och Isabella "Los Reyes Católicos" kunde förmå sig att erodera den skönhet som Alhambra utstrålade, utan man exproporierade i vanlig ordning platsen genom att addera några nya element ovanpå de gamla. (Detsamma gjorde muslimer i omvänd ordning med exempelvis Hagia Sophia och Klippmosken) På den högsta och äldsta befästa stadsdelen "Alcazaban", sitter än idag en kristen symbol i form av en kyrkklocka inramad av ett moriskt valv, och för att noga betona platsens nationella värde vajar inte mindre än fyra flaggor i vinden. Kyrkklockan har väl idag förlorat sin identitetstyngd...

Under 1400-talet fick Alhambra sin nuvarande Nasridiska prägel. Ordet paradis kommer från det persiska hovtraditionen att muromgärda en park, "Faraiso", och istället för att titta ut över staden blickar vi nu inåt. Överallt går det att göra inblickar och utblickar mot oändligt vackra vyer, noggrannt planerat och skapt för njutningsfull introspektion och kontemplation.

Svalkande vatten, utsökt välvda rum och patios gav perfekt akustik för musik och sång. Överallt glimmar det, ömsom från dyrbar glaserad kakel, ömsom från himlen genom genombrutna väggar, tak och fönster. Luften är tung av rosendoft, cypress och citrus, skuggande träd och murar ger skydd och lä. Och mitt i sommarvärmen kan vi på håll se Sierra Nevadas snötäckta berg, varifrån allt vatten sinnrikt leds in och runt anläggningen. Med tanke på att islam ursprungligen är en ökenkultur, med allt vad detta kan innebära av stamtänkande och äganderätter, bristen på vatten och prunkande vingårdar så är det inte underligt att Nasriderna slog sig ner just här och försvarade platsen till siste man. Det är här vi kan uppleva och njuta av det persiska hovlivet, känt från glaserad keramik och knutna mattor, eller från utsökta indiska miniatyrer från moghultiden.


Jaha, så sitter man här hemma igen, med en kopp kaffe och nybakt rågbulle framför datorn och tänker och funderar. Det har varit en skön tid ihop med dem jag älskar mest och jag har mängder av fina minnesbilder och foton att plocka fram när det kniper, för visst är det vad en semester skall gå ut på? eller varje ledighet för den delen... jag säger alltid hur mycket jag älskar att resa, likaledes säger jag hur mycket jag älskar att vara hemma igen. Jag har funnit mitt hem och förvaringsplats för minnena, en utpost och rastplats som fungerar perfekt som mål och utgångspunkt för resorna. En plats att utgå från, landa i, drömma sig bort, fly verkligheten i.
Mitt eget paradis.