ibland känns tråkighet riktigt skönt, och ibland kan även en grådassig och regnvåt dag kännas alldeles underbart tröstande i sin stämning av tomhet. Jag har funderat kring olika stämningslägen och kan tänka mig att det går att jämföra med att stämma ett instrument. Ditt instrument måste vara i samklang med de omgivande tonerna, de som trakterar instrumenten skall vara i relativt samförstånd för att helheten skall stämma men för att det inte skall bli alldeles för glättigt och fatt kan en dissonans höja stämningen. Man anpassar sig och spelar ihop med förutsättningarna, det är i samklang man skapar musik. Jag är själv en stämningsmänniska par excellence och känner alltid in omgivningen, måhända in absurdum. När jag inte hittar stämningsläget eller om det är alldeles för långt bort från min grundton mår jag dåligt men det innebär inte att jag måste vara glad hela tiden, tvärtom.
För att må bra krävs förståelse, inte minst från sig själv. Att inse att livet är en berg-och dalbana innebär att jag bejakar alla stämningslägen och har förmågan att se dem som den vackra väv av trasmattor livet är. Genom att inse att alla mina känslor är goda kan jag vila i känslan av att älska livet som det är. Jag slipper leva i ett påhittat universum bestående av vakuumpackade råvaror, tempererad luft eller hissmusik och jag ser fram emot kommande förändringar som stämmer om mig, gör mig hel och som ger mig mening.
Sam Apple Pie – Winter Of My Love
John Holm – Sommaräng
Jan Johansson – Berg-Kristis polska
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar