att vila i tanken är kanske inte så lätt som jag trodde alla gånger ändå. Tänkte på det i morse när jag gav ett svar på Magdas tappra inlägg om sista dagen innan semestern och skrev litet käckt att man ju kan vila i tanken även utan sysslor... Men vänta. Vad innebär det för mig egentligen? Hur man än vänder på saken så gör man ju saker när man tänker, och om jag då plötsligt inte anser att det görandet är värt att kallas sysselsättning - vad är det då för något? Icke-sysselsättning? om jag backar bandet en smula och blickar tillbaka till förra inlägget om självet som en helhet, bestående av en inre och en yttre dialog (kropp och själ) då skulle ju görandet vara precis lika viktigt som tänkandet. Och om jag själv inte värdesätter läsning, att skriva, simning, vandring, brödbak, matlagning, städning, vattning eller gräsklippning och tusen andra sysslor jag gör varje dag, istället för ett avlönat arbete, då ligger jag ganska risigt till. Attans vad risigt jag ligger till då.
För några dagar sedan passade tösen och jag ett mindre företag åt några vänner som skulle ut på arbete till Gotland. De har en trädgårdsfirma som säljer tomtar och allsköns utsmyckningar, som paviljonger och pråliga växthus för större trädgårdar. Det var ett växthus som skulle monteras till en privatperson och deras arbete beräknades ta två dagar och de ville gärna passa på att ta det litet lugnt och se sig om på ön under tiden och frågade mig om jag kunde ställa upp. Javisst tyckte jag, det kan ju bli kul att testa på det livet och Tekla älskar att få vara med djuren. Under fyra dygn passade vi B&B med tidig frukost och städning, tvättning och uppassning av gäster, tre tonåringar som festade runt på nätterna (och troligen passade på när föräldrarna var borta), två minigrisar, åtta höns, sex kattungar, en kattmamma, fyra hästar (som bara behövde kollas upp), en stor hund, åtta kaniner (som ständigt befann sig på rymmen), ett våffelcafé (öppen mellan 11-17 var dag utom måndagar), butiken med trädgårdstomtarna (samma öppettider), matlagningen, trädgårdens automatiska gräsklippare som brukade köra fast sig och kontakt med Anticimex (Råttorna hade börjat invadera gården)... och så allt runtomkring, som lunch, middag, inköp. Strömmen gick och det regnade nästan hela tiden men ändå fick jag massor av tid över för att läsa min bok! jag tänker... bara för att detta är arbete som är avlönat (ettusen riksdaler tog jag, eftersom jag inte kunde förmå mig att ta betalt av vänner och för sådant jag "ändå gör") så kunde jag vila i tanken genom att ta till mig en bok mellan varven? är inte det litet sjukt? Här hemma har jag svårt att plocka upp min skönlitterära bok och jag unnar mig den bara när jag känner att jag har gjort mig förtjänt av den. Hata Luther.
Igår tog T och jag en dags utflykt till Hallands Väderö. Det var en litet grådassig förmiddag som slutade i blå kvällshimmel och ett dopp från barndomens brygga på Rammsjö strand. Däremellan ett underbart äventyr på Väderön med kaffekorgen, kikaren och stektsill med potatismos på bryggan i Torekov. Hade jag valt ett liv fyllt av påhittade sysslor, som hobbydjur och kaninungar hade jag inte kunnat unna mig denna heldag och ställtid för nya tankar. Mina höns och katter sköter sig fint med frukost och kvällsmat och jag är glad över min icke-planering fungerar så bra. Jag älskar mitt icke-liv... jag vilar i den tanken.
Pink Floyd – Money
* Heu patior telis vulnera facta meis. Ovidius, Heroides II, 48.
Montaigne, Essayer, Bok 1, kap 23 Om vanan och att aldrig lättvindigt ändra en hävdvunnen lag, 152.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar