Janus

Janus enligt Anna Petrus 1927

Janus, denne obarmhärtige sanningssägare med två ansikten som har fått beteckna månaden Januari. Med en stadig blick bakåt, och en (kanske inte lika stadig) blick framåt, samlas intrycken och minnena i den kropp som heter varat och som skall fyllas med minnen. Nu är det snart februari och den 20 mars är det vårdagjämning. Jag tänker se framåt och minnas, försöka att se det goda och ta det onda för vad det är, en del av livet. En del ting är precis som de grå vinterdagarna, omöjliga att undvika, och vissa saker har man förstås ångrat. Ibland måste jag fundera över vad som egentligen hände, men djupt där inne vet jag att jag inte hade kunnat göra annorlunda och att jag har haft enorm tur, kanske till och med alldeles för många gånger, vem vet? Att värdesätta livet är i alla fall det bästa jag kan göra, för inget är självklart och inget som är värt att hålla fast vid är enkelt.

 Jag läser att Croz har gått bort, denne store musiker som inte har tummat på sina värderingar trots alla stormar och krav som hans tid förde med sig. En man som inte tvekade när han såg fasaderna som restes runt musikbranschen, detta spektakelsökeri som jag kan jämföra med populärkulturens utveckling när jag själv var ung och formbar, och som han hyllade och dissade med samma varma hand. En ständig rebell, en verklig människa som lärde av misstagen utan att förlora sig.

Att stå mitt i livet och se tillbaka och vara nöjd är inte något man bara får till skänks, det ligger ett livslångt arbete bakom, kompromissande ibland, men aldrig någonsin med sina inre värderingar. Jag är säker på att du, Croz kommer att vila i frid. Fred åt dig.

David Crosby - If I Could Remember My Name

”To him, the counterculture of the ’60s was more than a protest movement or a bohemian aesthetic; it was a vehicle for probing the reaches of being human.”

The Immortal David Crosby by David Heller - The Atlantic