Machonalism

en diktad hjälte av Mårten Eskil Winge, 1872

 Över två timmar i sängen, med en hel kanna te med honung och citron och radion påslagen, sedan orkar jag ta tag i frukosten och sätta en brasa. Tre radioprogram om vetenskap och historia rullar på medan jag tittar på väggarna. Någon form av motstånd hänger där, inom ramarna slingrar sig kroppar och landskap i olika stadier av njutning, några av dem skulle med stor sannolikhet få en person med lågt självförtroende att kuka ur här. Jag känner igen mig, det är som att jag själv hänger på krokarna. Min smak är det i alla fall, eklektisk och nästan lika fördomsfri som Gaudí. Ibland får jag för mig att plocka ner alltihop, byta ut och hänga om, men låter det vara. Det finns viktigare ting att ägna sig åt, det finns alltid något som är viktigare.

Jag hör rösterna diskutera från den lilla radion i köket. Det känns tryggt att det de diskuterar stämmer överens med mina uppfattningar, och att jag ändå är någotsånär à jour med vetenskapen. Man får försöka hålla sig i trim, hjärnan behövs mycket mer i mitt kommande liv. Under det gångna året har det inte hänt mycket som är värt att skvallra om, men lugnet har varit nyttigt för hjärnan och sömnen är nästan tillbaka igen. Tjugo år av sömnproblem sätter sina spår, och ja, det känns som att vakna med en ny människa varje dag. Särskilt påtagligt är det när man är förkyld. Man får se dagarna som ett litet äventyr, inget storslaget för mänskligheten, men ett stort kliv för mig. 

Jag funderar och jämför med det som sägs på radion. Det talas om vikingar. Ordet är en grammatisk förskjutning av att gå i viking, som ursprungligen innebär att resa. Substantiveringen började användas under 1800-talets början, det var som en del i ett propagandistiskt program och startade i en herrklubb bland överförfriskade studenter i Uppsala. Boken Rönndruvans glöd beskriver händelseförloppet väldigt fint ur ett kulturhistoriskt perspektiv, den kan jag rekommendera. Sverige hade nyligen förlorat landegendomar i Finland och den nyvalde kungen kom från Frankrike och behövde en ny ursvensk urtidsperson att luta sig mot, så man fann vikingen passande och sen rullande allt på. Med stor hjälp från Wagnerismen några årtionden senare kom idén om en manhaftig muskelbyggare med behornad hjälm. Allt var naturligtvis väldigt kul och tramsstudentikost till en början men tanken fick stort genomslag och snart sågs vikingen på allvar som en rest av fornstora dar. Alla tankeluckor och djupare resonemang försvann, och de knappa historiska bevisen gav upphov till de mest spektakulära former av hjältar. Plötsligt skulle vadsomhelst med muskler och dolda intentioner rädda världen från att sluka en (lika påhittad) elit. Populärhistorian och populärkulturen fullkomligt vimlar av barbarer och blodtörstiga övergrepp, varje ny tid behöver sin vikingversion. Idag kan vi tillföra schamaner, häxmästare och whatnot, inte minst karaktärer inom spelvärlden till skrangelbygget. Att mana till handlingskraft och bygga en nation ur ett storslaget, men fullkomligt påhittat förflutet, är ingen nyhet, renässansen och barocken hade sina egna versioner. Historieberättelsen blir aldrig färdigskriven. 

 

Cladonia stellaris, en skir överlevare

 1973 gjordes en avancerad antropologisk undersökning om konflikter där elva personer stuvades in i en specialbyggd stålflotte som skulle driva tvärs över Atlanten. Den manlige forskningsledaren ville skapa så många konfliktfält som möjligt och satte samman olika personer "med vitt skilda ursprung". Han beskriver sig själv som erfaren och beläst, hade själv varit vittne under en flygkapning och var därmed både expert och erfaren, nämligen. Kvinnorna skulle vara i numerärt överläge och tilldelades de högsta posterna för att "göra männen frustrerade", och deltagarna unga och sexuellt aktiva. Inget fick lämnas åt slumpen. Vad som utspelades under 101 dagar blev inte riktigt som förutsett, utan resan kom snart att benämnas sexflotten av en road press. Den alltmer desillusionerade forskningsledaren tog allt personligt, gjorde myteri för att få till en tillstymmelse av konflikt i den alltmer sammansvetsade gruppen, och drog sig därefter tillbaka efter att ha upplevt sitt livs största nederlag. Det visade sig nämligen att när faran tilltog tenderade detta att svetsa samman gruppen ytterligare, och den ende som blev utfryst och hatad var den som hade ansatt andra. No shit, Sherlock. Ja, så går det med redan på förhand antagna begrepp och stipulationer (och riktigt usel vetenskap). Se gärna filmen Flotten på Play, den är sevärd.

 

mjuk makt

Aretha Franklin - Respect!