Kämpa

Hoppets färg

 I går kväll invaderade Bolsonaroanhängare kongressen i Brasilia, när jag loggade in hade händelsen eskalerat och tusentals människor, små som myror i fotbollskläder, sågs krylla runt i Niemeyers brutalistiska byggnad. Det såg så surrealistiskt ut, och samtidigt, trots allt... Här sitter jag på tusentals mils avstånd och tar del av en batalj som är förödande, inte bara för demokratin, utan för hoppet om framtida liv, för rättvisa, jämlikhet, alla goda ting. Det är förmätet att se något som är så brutalt och ödesdigert som väntat, men min sedan ukrainakriget startade så nyhetsinfekterade hjärna kopplar in detaljsinnet och blir rationell. Att Bolsonaro är ivrig anhängare av Trumpismen och tog Steve Bannon till hjälp det vet jag, detta kopplat till grundläggande kunskaper i folkloristik och idéhistoria gör att jag ändå, i efterhand, kan förstå handelsutvecklingen logiskt. Inte gör det det som har hänt logiskt, ändå. Inte på något sätt. Det är galet, ett känslomässigt kaos som följer sitt särskilda narrativ.

Jag tänker på filmen om Flotten som tände en falnad glöd och fick mig att se det goda hos människan igen. Om det goda samarbetet, och om motsatsen. Och om hur lätt vi brusar upp men alltid strävar tillbaka till lugnet och ron, ett stadigvarande Status quo som liknar lagen om entropi. Att plocka bland nyheter så som jag har gjort det gångna året är inte bra, inte för någon, det har blivit som en drog för mig, tidvis förlamande och jag måste nu finna en balans. Även om jag vet att nyheterna fordrar klickar och lägger fokus på action, så påverkas jag av det jag läser, för saker händer även på andra håll i livet, i det lilla som det stora, och lägger sig på högen av saker att bearbeta. Men, eftersom jag vet att avtrubbningen är en viktig del i avdemokratiseringsprocessen ser jag till att uppdatera mig, jag ser det som en plikt att vara en medveten samhällsindivid. Inte bara Bacon sa - och socialdemokraternas paroll i en tid när allmänbildningen var viktig, och när folkbildningen var ett led i samhällsformeringen - att kunskap är makt. Så, tricket är att på ett ansvarsfullt vis ta sig an samhällsfrågor utan att slukas helt. Ansvarsfullt och långsiktigt, och inte känslostyrt under stormens öga inför ett val, vilket har varit anledningen till vår egen, svenska utveckling mot avdemokratisering.

Livet består av så mycket. Liv är det som pulserar, men även det som vilar. Liv behöver både vila och kamp för att kunna finnas, det är inbyggt i systemet. Vi kämpar för att kunna vila, och vilar för att kämpa. Det är den prosaiskt enkla förklaringen till allt liv. Men ibland måste vi kämpa mer. Demokrati, jämlikhet, rättvisa är inte bara tomma ord - de har formats av strider och uppoffringar och kan raderas av desamma. Men jag tror på människan. Jag litar på hennes inneboende kraft att vilja det goda, att vilja njuta, skratta, kivas och älska ihop med andra som inget hellre vill än att vara i balans och leva fredligt - och allt det kommer att lysa igenom en vacker dag. Går det att tänka annorlunda? 

Det ser mörkt ut, men utan mörkret syns ingen gryning.

Galenskapens färg, eller hoppets?

ilska och hat triggas i de sociala medieföretagen genom algoritmerna. Regler och samhällsansvar efterfrågas. SvT 10/1 -23