Det har gått två dagar sedan jag såg utställningen som jag nu sitter och försöker att recensera. Åtta konstnärer på ett A4 uppslag, det är vad jag har på mig. Jag skriver och skriver om, gör om och stryker igen, idag var nog dagen som jag tror att det blev tillräckligt bra som skiss. För att skriva en recension behöver jag vara påläst, det tog tre dagar, sen åker man dit och pratar och minglar litet, tar bilder för minnet och lyssnar på vad konstnärer och besökare anser, åker hem. Helt utsjasad tittar jag på alla de utspridda anteckningarna och tankarna som jag redan har gjort på datorn och i anteckningsboken och på ett löspapper som alltid ligger vid sidan av mitt arbete, och försöker sen sova på saken. Den där natten, direkt efter en utställning, brukar jag stiga upp i genomsnitt sex gånger för att göra noteringar. Så fungerar min hjärna, jag går igång av en stunds tystnad och vila och har svårt att (kan inte) knäppa av. Innan jag blev hjärntrött, eller vad det nu är man ska kalla mitt tillstånd, utbränd låter så dumt, kunde jag sova hela natten och ibland drömma fram ett helt färdigt resultat. Nu krävs det inte mycket stimulans för att hjärnan ska stänga av och sen starta igen när det minst av allt behövs. Bristen på sömn är en mara, nu vet jag vad Füssli menar med sin bild. Men men, så är det, man får ta citronerna med skal och allt. Efter ca två dagar har det värsta stresspåslaget lagt sig så pass att jag kan börja summera, men jag får inte vänta för länge, för då har jag glömt känslan och detaljerna - två viktiga ingredienser för att tårtan ska smaka.
I brevlådan låg det en mapp med stenciler till ett annat av alla de obetalda projekt som jag har tagit mig an. Den är från en av mina pensionerade grannar som gärna vill hjälpa mig att beskriva den plats i närheten som jag har fått i uppgift att skriva om, han sitter inne med en hel del information. En vacker dag som det heter, kommer jag kanske att kunna leva på (åtminstone få betalt för) att skriva om ditten och datten, men som det ser ut nu verkar uppdragens behov inte motsvara mina. Det blir kanske bra, om jag inte svälter ihjäl eller dör av köld först. Eller skäms ihjäl för vad jag har skrivit. Men jag antar att det ingår i paketet.
Väder och vind: Det har varit rekordvarmt för slutet av månaden oktober (där fick jag fundera ett tag, vet inte vad det är som gör att (tankepaus) oktober (heter den ja) är en så svår månad att minnas. Den är ju fin och så, det är inte alls något fel på månaden, men jag måste hänga upp den på något annat, som Oktoberfest, eller räkna augusti-september-oktober för att komma ihåg ordet. Märkligt. Nå.) Varm och torr har månaden (oktober) varit i alla fall och jag har fortfarande bara behövt elda en gång om dagen. Av svamparna som står i backen har många blivit mögliga och dåliga, och jag har därför kunna lägga en del tid på att avverka gran på tomten istället. Smågranar då, som jag tar med handverktyg och kan släpa på själv. Jag har upptäckt att tomten bär på en liten hemlighet. I väst, där som huset står, är en gammal exploaterad grusås medan den östra delen har varit en sumpskog. Det förklarar varför torpet har blivit av med sin bakugn som syns på fotona från 20-talet, och varför vitsippan och gulplistern trivs på en plats men inte på en annan. Tomten passar mig nog rätt bra.
Världsläget: Vänsterns Lula da Silva verkar just ha vunnit valet i Brasilien över högernationalisten och den alltmer militärdiktatoriske Bolsonaro. Kina är en diktatorstyrd enpartistat som styrs med hårdnande järnhand av Jinping som en annan kejsar Nero. Läget i Ukraina skärps ytterligare och resten av världen inser, för sent, att enbart styrka tilltalar Putin och hans anhang. Italien är nu högernationalistiskt med fascistiska grundtoner och Israel håller på att bli det, och vad som väntar USA om några månader står skrivet i skyarna. Danmark har val och i Sverige står allt stilla - vem trodde annat när handlingskraft förväxlas med nedläggning, och besparingar styr insatserna. Vi har en enad politikerkår som lägger alla guldäggen i en radioaktiv korg. Under tiden eldar vi på med fossilbränslen som om morgondagen inte fanns. Det är så dumt. Och så farligt. Fascister och ultranationalister uppskattar läget, grogrunden är perfekt inför en kommande mandatperiod och då är det nog över för en svensk diplomati och demokrati som vi har känt den. Utöver miljön och klimatet, då. Usch.
Det var måndagens trall, snart tar jag mig till byn och blir skinande ren och fin igen. Tänk att man kan få bada bastu i fem minuter utan att behöva värma aggregat och oroa sig för skenande elpriser. Det är ändå rätt lyxigt.
Jag läser Kroppslighetens mystik, Jonna Bornemarks avhandling (så jävla bra!), och så läser jag om essäsamlingen I straffkolonien av Franz Kafka.
Forever Changes (full album) - Love
Simple Man - Arthur Brown's Kingdom Come
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar