om att bara göra. Små tankar om energi

så mycket arbete, så mycket osynligt arbete

 

 Min kropp är konsekvensen av 80-talet, samma marknad som har skapat mig släpper nu ut mig med badvattnet och jag får klara mig bäst jag kan. Min lösning är att leva obekvämt men i gengäld jag har vunnit en känsla av att kontrollera tiden. Sedan jag blev utbränd är tiden obestämd och nyckfull, och jag vet aldrig på förhand när jag har arbetskapacitet eller ork. Därför är det viktigt att kunna agera efter dagsformen. En plötsligt påkommen plan kan kännas både oövervinnerlig och välkommen. 

När jag är ute och sliter med trädgården vet jag att arbetet kommer att ta slut. Jag ser vedstapeln växa och att pinnar och skräp avtar. Jag kan känna hur arbetet ackumuleras i mina ben och armar, blir fysiskt trött och tar mikropauser. Under pauserna kan jag lyssna på fågelljud eller titta på svamparna om det är höst, eller så tar jag min cykel till ett ställe där jag kan doppa mig om det är sommar, och fortsätter sedan så länge som ljuset tillåter, det vill säga hela natten om jag så vill. Det är en stor skillnad på deadlines, och deadlines. Jag både ser och känner i kroppen att det som är gjort är gjort, och vet att jag inte behöver ta i för kung eller fosterland varenda dag, och dessutom kan jag bespara mig mycket oro inför en kommande vinter. Priset på olja och gas pressar elpriset, som i sin tur påverkar pellets och ved. Om du är fast i en cirkel av beroende blir vintern mycket hård i år, jag tänker då särskilt på ensamstående kvinnor som har hängt upp sitt liv kring familjens väl, och samtidigt arbetat åt andra. Jag har kunna köpa mitt hus, det är min smala lycka. Mitt liv här är inte effektivt, sett ur ett modernt perspektiv, men jag vet litet mer om hur mycket energi som krävs för att skapa ny energi och har blivit eftertänksam och sparsam. Det är ett gott liv som ger mycket frihet, något som jag kommer att sakna den dagen kroppen inte orkar mer, eller dagen då jag blir ertappad för dålig vandel...

Lönearbetet ger stor frihet och möjligheten att göra saker som behövs för återhämtning efter arbetet, men det är också en fälla. Det är verkligen inte alla förunnat att köpa loss sitt boende, och dessutom kunna lägga lönen på rekreation. Jag tänker på en kollega som uppriktigt menade att lönen inte var det man levde på. Detta var yttrat av en man som hade ärvt sitt hem och förmögenhet och som delade livet med en yrkesarbetande kvinna som tog hand om hemmet. Detta sociala gap har ökat sedan dess, vi är i en situation som är unik för vår tid därför att människor behandlas efter ekonomisk förmåga på ett sätt som världen aldrig förr har skådat. Den frihet som lönen var tänkt att ge är för det stora flertalet en hägring, och för att kunna uppnå önskad levnadsstandard krävs extra insatser, som banklån och krediter.

Jag gillar ju ord. Lathet, t.ex. är ett ord vars innehåll pekar på hur vi har gått från att värdera fysisk förmåga till ekonomisk. Lathet är inget kroppsligt fenomen mer, utan lathet handlar om hur effektivt du strukturerar din tid. Ju mer du låter någon annan göra ditt arbete, dess mindre lat är du. Att rikedom är ett bevis på duktighet är ett effektivt trolleritrick som syns i ordet förmögen. Pengar avgör vad du kan göra. Framgång är när du kan omsätta och ackumulera andras arbete till en osynlig kraft, något diffust, spöklikt som går jämföra med motorns hästkrafter, eller de fossildrivna kilowattimmarna. Jag tänker på parallellerna kring elektromagnetism och spöklika fenomen, och på Galvanis groda som gav upphov till hela den gothlitteratur som även gav feminismen en språngbräda. Spöklika, osynliga krafter som kan fjättras och nyttjas av den som förstår fenomenen var 1700-talets devis. Abstraktionerna osynliggör arbetet, det sa Marx hundra år senare. Under 1840-talet framkom inte enbart nya sociologiska tankar och ideologier utan man forskade även kring kvinnors frihet, men intressantast är att den kvinnliga fysiken diskuterades akademiskt och framgångsrikt på ett vis som borde ha fått en fortsättning. 1844 beskrivs klitoris och den kvinnliga orgasmen i en omfattande avhandling av Georg Ludwig Kobelt, jag bara menar! Enbart några få decennier senare föll intresset för avhandlingen i glömska och ämnet togs inte upp förrän ca 30 år senare av Darwin och det var först under 2000-talet som avhandlingen dammades av och han gavs kredd för sin korrekta beskrivning av hur klitoris fungerar. Den andra halvan av 1800-talet är en mörk tid för rättvisa och jämlikhet. En rad krig fick katastrofala humanitära följder på grund av de tekniska landvinningarna som gjorde att behovet av slavar och kolonier eskalerade. För att ge en privilegierad del av befolkningen ett överflöd av bekvämlighet krävdes ett enormt lidande och utplåning av såväl landmassor som djur. Fast nu är jag ute och halkar i andra bananskal och får väl försöka att summera dagens tanke. Hur vi än gör, vad vi är gör - får vi aldrig klanka ner genom att jämföra med de egna metoderna och förmågorna, utan vi måste försöka att se saker och ting utifrån någon annans begreppsvärld. Att läsa skönlitteratur och historia hjälper för mig, och att se bilder, gärna från förr. Tag ordet lathet som ett varnande exempel, men vad värre är, om du frågar mig, är uttrycket bekvämlighet. Här döljer sig så mycket ofog att jag aldrig skulle bli färdig idag, så därmed avrundar jag dagens alldeles för långa inlägg om grundläggande sociologisk och kolonial teori och går ut i hösten. 

 

samma kvarnruin i sin krafts dagar