Zon

Sigurd Lewerentz dolde inget. Sankt Petri.

 Några gula löv virvlar in på hallmattan när jag går ut för att öppna för hönorna och hämta kaffeved. Jag kan höra hur vinden rasslar om bland asparna och brummet av en motorsåg som sedan två dagar håller på att röja på den vackra lilla ekbacke som står, eller har stått, mellan två kalhyggen strax västerut. Regnet hänger i marknära moln, det är fredag den första oktober och jag har tänt brasan. Under veckan har jag fått svar från en fackjurist och nu är det bara att vänta. Försöka ta det lugnt och skingra tankarna med trygga, trevliga möten och vacker miljö. Alla dessa ständiga uppbrott och omstarter, osäkerhet och otrygg ekonomi är en slitsam vardag som bygger upp stress för många idag. Mest är det ensamstående mödrars verklighet, värst är det för kvinnor med invandrarbakgrund. Fattigdom tystar, det är sedan gammalt. 

Idag tar jag det lugnt, fredagar brukar jag vara ledig och ha planer. Tänker att jag tar tåget till Lund och Malmö, gå på konsert. Slippa ha dåligt samvete för nöjesutgifter en dag i veckan. Pågatåget går från Stehag och jag måste ta bilen dit. Nu betalar man för två zoner. 210 kronor kostar det att ta sig till storstaden kollektivt. Det är verkligen bedrövligt, men effektivt om man tycker att fattiga lantisar inte platsar i finrummet. Det ska bli kul att träffa litet folk igen, röra om i grytan.

Igår turistade jag i kommunorten. Passade på när mitt ideella uppdrag med konsthallsgruppen plötsligt sköts upp. Det händer ofta ideella arbetsuppgifter och med (löjligt) kort varsel. Jag har försökt att få gruppen att inse symbolvärdet av att vi har en (om aldrig så pytteliten) kommunbudget och diarieför anteckningarna, men det är svårt med gehör. Skötsel och hantering av konsthallen på orten delas mellan ideella och förtroendevalda, hittills har det handlat om 50/50 men något har hänt på senare tid. Det har blivit allt glesare mellan mötena, körersättning har dragits in, och konstnärer får besked om att deras inplanerade utställningar ställs in eller flyttas fram - ofta två år. Hur en konstnär ska kunna bibehålla sin verksamhet under sådana omständigheter är för mig en gåta. Det har blivit allt mer uppenbart att synen på konst och fri kultur är inskränkt, och jag vill inte tro att det enbart handlar om okunskap. I kultur- och fritidsnämnden sitter idag två bekräftat högt uppsatta ex-nazister från NSF, på förtroendevald plats. SD valde att bortse från deras smutsiga historia och plockade gladeligen in dem i partiet med vidöppna armar. Att placera sig i kultursektorn är en viktig del i en antidemokratisk propagandaapparat och det märks tydligt på protokollen. Ännu fungerar offentlighetsprincipen i kommunen, till skillnad från i exempelvis Hörby där ledningsgruppen (SD) har sopat bort all misshaglig moteld genom att betala, mobba, och aktivt bedriva antidemokratisk verksamhet inom kommunens ramar. Att det ens får pågå. 

Nu skiner solen över min lilla täppa och kaffet är drucket. Jag tackar för ordet och går ut i luften. 

 

 

Den 1 oktober 1943:

Kl 11.20 – UD:s rättschef Gösta Engzell får telefonsamtal från legationen i Köpenhamn, som vill att svenske ministern i Berlin, Arvid Richert, omedelbart överlämnar en svensk démarche om deportationen av de danska judarna. Det uppges bara vara en fråga om timmar innan något händer. Svenske ministern i Köpenhamn Dardel frångår protokollet, då han dessutom telegraferar Richert och kräver handling. Utrikesminister Günther informeras omedelbart och gör som Dardel kräver.

Kl 12 – Richert instrueras per telefon att omedelbart "påpeka den indignation" Sverige har inför de tyska åtgärderna mot Danmarks judar, samt att erbjuda ett svenskt mottagande av alla danska judar. "Som var att vänta kom vår tappre Berlingesant med invändningar." (Grafström) Richert menar att den svenska protesten skulle skada judarna, om några åtgärder verkligen är på gång, vilket han betvivlar. Instrueras att omedelbart lyda order. Richert har under de senaste dagarna vägrat göra informella undersökningar angående skeendet. Tyska UD ställer sig ovetande angående ärendet, som påstås inte handhas av dem utan av militären. Telefonrapport från Danmark meddelar samtidigt att 1.600 judar gripits "och stuvats ombord på ett i hamnen liggande fartyg". Söderblom och Grafström föreslår att meddelandet om att Sverige öppnat gränserna för danska judar omedelbart ska publiceras. "Günther gav sitt bifall utan tvekan."

Kl 18.30 – Richert telegraferar till UD, rapporterar att han varit på tyska UD enligt instruktionerna. Besökt Steengracht von Moyland, som hävdat att han inte känner till några åtgärder mot Danmarks judar. Tysken har inte reagerat på informationen om svensk indignation över huvud taget, inte ens då Richert berättar att hans besök är personligen beordrat av Günther. Enligt Steengracht von Moylands PM om händelsen informerar han Richert om att svenska regeringen inte har något med saken att göra. Skriver felstavat att "herr Guenther" fruktade att en operation mot judarna kommer att utlösa en storskalig svensk reaktion.

Richert skriver fyrsidig förklaring och ursäkt angående sitt beteende. Hänvisar till information från danska diplomater i Berlin. Vidhåller dock att han anser en svensk démarche inte kommer att göra någon nytta, tvärtom. Erkänner dock inför Günther att om den svenska opinionen påverkas på ett djupt plan, så kommer det att i sin tur påverka de svensk-tyska relationerna. Richert fruktar dock Hitlers reaktion på démarchen.

Kl 21 – Tusen Gestapomän och danska frivilliga griper ett stort antal judar i Danmark. Himmler sägs vara i Köpenhamn. Samtidigt tillkännager ockupationsmakten att internerade danska soldater kommer att släppas, eftersom judarna inte längre "förgiftar atmosfären".

The Pretty Things - Baloon Burning