onsdag 20 oktober 2021

Kromoxidgrön

 Fönsterna i uthuset är fuktstrimmade, den lilla avfuktaren förlänger perioden utan element och har gjort det sedan två veckor. Elpriserna har skjutit i höjden, marknadsprissättningen kommer kanske förmå några skåningar att flytta norröver där arbetsbehovet beräknas bli stort. De såkallade gröna näringarna, som politikerna har så höga förväntningar på, gör det uppenbart att betonghäckarna främst tänker som man gjorde på adertonhundratalet - Arbete först, klimat sist. Jag kommer att tänka på William Turners glödande solnedgångar, mättade av partiklar från stenkoleldningen som gav oss såväl dödliga lungsjukdomar som dynastiska förmögenheter.

Inne i torpstugan har vi ett skönt klimat trots att det inte har eldats sedan gårdagens eftermiddag. Katterna kurar efter frukosten och jag lyssnar på radion och laddar inför det sista jobbinlägget på instagram. Tänker att det ska bli så skönt att slippa oket. Två månaders arbetsbefrielse kickar in om två veckor, sen vill jag måla kökets hyllor ärtigt gröna och se till att få en kupa över spisarna. Jag är inte särskilt orolig, det finns alltid något man kan göra. Auktionsbranschen går på högvarv, liksom alla nätbaserade jobb inom köp-sälj som lockar människor som inte vill betala för service. Coronapandemin satte ribban, vi har aldrig konsumerat mer än nu, produktionstakten har ökat, utsläpp och bruket av fossila bränslen likaså. Hämndkonsumtion, kallas det. Det klirrar skönt i kassorna och politiken jamsar med.

Även jag lever i min lilla fossilbränslebubbla, ser på film hos vänner om helgerna, går på bio och konserter ibland, en eller annan utställning, möten kräver mer än cykel under denna tiden på året. Hela den mänskliga civilisationen bygger på möjligheten att konsumera utan balans, redan romarna eldade stenkol industriellt i Britannia. Utan dessa billiga och hårt subventionerade energikällor skulle vi inte kunna upprätthålla standarden som levs, eller den livsstil som skapas. Infrastruktur är en sådan sak. Och nu tänker jag på Paris som bär hela sin synliga stad på en urholkad schweizerost av gruvgångar. Vi har som art en tendens att bygga på problem, istället för att reducera behoven, det är litet synd. 

 

Donovan - The Entertaining Of A Shy Girl


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar