Klockan är nu strax efter sju och jag har precis kommit hem, packat upp matkassen, och nästan svept en öl. Sa jag att det är uteväder för öl? det är väsentligt i sammanhanget.
Ibland tänker jag att det vore då för kul att bo i en stad nu, men tar snart tillbaka tanken; där hade jag inte märkt av allt spirande och kvittrande som sker här ute i grönskan såhär års. Våren är för skön när den börjar märkas, ändå.
På vägen hem om fredagarna påminns jag om en hel del som har med tur att göra. Köandet på motorvägen t.ex. är en sådan sak. För att kunna simma innan helgen innebär omvägen storstadstrafik, och den är alltid utsatt för någon form av debacle. Det slår nästan aldrig fel. Stackars satar som sitter i bilkö varje dag, tänker jag. Jag vet ju själv hur det var då jag reste mellan hemmet och Malmö.
Bilandet är ett av mina största samvetskval. Jag önskar att kollektivtrafiken utökades häromkring, men möjligheten har istället dragits in. Det är för dyrt... för vem, undrar jag då.
Allt snack om miljömål ter sig löjligt avlägset för oss som inte har råd att bo i en stad, och även om jag ibland slår mig för bröstet och tycker att jag sköter mig rätt bra ur CO2-hänseende, så vet jag att det borde gå att göra mer. Å andra sidan spelar min insats ganska liten roll i jämförelse med vad industrin borde göra, så jag fortsätter att köra bil till jobb och mataffären. Min generation är skamligt fast i snåldumhet. Den är vår tids pest.
Allt mer skräp syns i naturen, jag ser framför mig hur djurmagar och trädkronor fylls av osmältbart skräp varje gång jag möts av besudlade vägrenar och fält. T.o.m. ute i skogen träffar jag på plast nuförtiden. Visst, bönderna borde ta större ansvar, och även sophämtarna, och trafikanterna såklart, men utan aktiv och statligt bekostad soprensning kommer vi nog snart att drunkna under plasten. Om inte den sätter sig i mark- och skogsägarnas dyrbara maskiner först, för annars kommer väl inget att hända.
Nu tänker jag tända brasan och värma mig litet mat. Samvetet tar jag hand om en annan dag.
I'd Love to Change the World - Ten Years After
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar