fredag 12 april 2019

Sub rosa

Vi protesterar!
I morse vaknade vi till ett säreget ljus, som snart fick sin förklaring. Där utanför, på andra sidan om de isolerande, dubbla gardinerna, var marken täckt av ett tunt snötäcke och i motljuset singlade flingor ner. April är en gäckande årstid, det står säkert att läsa något varnande om månaden i bondepraktikan. För två år sedan fotograferade vi tösen i ett snöfall på hennes 16-årsdag, låt oss hoppas att det inte förebådar en liknande sommar som den. Vi vill inte ha torka såklart, men evigt regn är inte heller vad naturen kräver för att må bra. Inte min natur i alla fall.

Syrén är kränkt

Jag har tur ändå. Att få ha ett ställe som är mitt eget, i en tid där vi har rätt att tala, och under en epok där vi har rätt att leva som fria individer. Man måste alltid jämföra, som vännen och författaren så viktigt poängterat. Han vet hur det är att leva i motvind, R:
För en frilansare, som jag har varit hela livet, känns de där känslostormarna igen. Jag ser ändå en grundkänsla av beslutsamhet. Trampa inte på mig! säger den.
Och det är så rätt. För där inne i mitt veka liv spirar det en ros. En lika taggig jävel som skir och doftande, boar den mitt inre och påminner om min rätt att finnas, tala, älska, och ge det jag har att ge, åt den jag väljer att ta emot.

Nej, det är inga popcorn

The Pretty Things - Baron Saturday


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar