Sedan valet 2010 har omfördelningspolitiken akut gått i riktningen nedifrån - upp. Resultatet av den politiken har fört oss till en situation där fascismen inte bara klappar på porten, utan står med ena benet innanför. De enda som tjänar på debacle (tag som exempel NKS) är just de partier vars väljare enbart läser braskande rubriker. Det är lätt att påstå och peka finger åt ett visst håll, och jag kan förstås ha fel. Men varför i hela friden skulle Svensson vilja ha med en antidemokratisk och extremt elitistisk rörelse att göra, om han inte tjänade på det? Vad kvinnor tjänar på en röst på SD är för mig ett mysterium, om inte det är filmdrömmen om en alfa-hanne som hägrar, såklart. Att bli omhändertagen klingar säkert fint i mångas öron. I mina öron låter det dock som ren dårskap. Minns att det var för bara 100 år sedan rösträtten infördes. 1918 känns väldigt avlägset.
Reaktionära krafter gör sitt bästa för att se till att ändra på detta idag, och tycker att kvinnor ska stanna i hemmet, eftersom det är naturligt för henne att ta hand om barn, sjuka, gamla, en trött och arg man (på tal om film...) Budgetförslaget SD presenterade redan 2015 talar ett tydligt språk, för om 53 miljarder ska tas från allmännyttan måste någon täcka upp när lönerna till sjukvårdspersonal och skolor drastiskt dras in och försvinner. Anslagspropån som samma parti viftade med i år, ett tillskott på 300 miljoner (minus 53 miljarder), förslår knappast att ens bygga ett sjukhus i för dessa dagar.
Såväl självbilden som exportbilden av Sverige som Det Goda Samhället vilar på en bräcklig grund, och det är vi själva som säljer, och väljer. Att låta ett enda parti påskina att de är de enda som talar om en restriktivare invandringspolitik har fört med sig en farlig polariseringsdebatt. Invandringen som 'problem' har diskuterats under inte mindre än 25 år i Sverige, minns draget under galoscherna som lätt gick att avfärda som tokstollerier. Idag litar folk på samma lögner som spreds då, skillnaden är bara att de där lögnerna idag sprids av en liten självgod grupp tvålprydliga män i tredelad kostym. Polariseringen kring flyktingfrågan och invandringspolitiken har fört med sig att ingen längre törs ta tag i frågorna, de har stigmatiserats och sålunda blivit verkligt stora problem. Diskussioner kring Sveriges politik ska ske öppet, och med hjälp av en fri och obunden media som alla törs lita på. Att sälja ut sig till Schibsted var bara ett i raden av dråpslag vars konsekvenser har blivit ytterligare polarisering av läsare och mediala utgåvor. Och så länge alla partier använder smutskastning och förtal under valperioden vinner den som är specialist på falskspelet, så enkelt är det. Det finns trots allt andra värden och sakfrågor att diskutera.
I Sverige har vi ännu en fungerade rättsstat, vi respekterar mänskliga rättigheter, har en fri och oberoende press (nåja, allt är relativt), vi har det hyfsat jämställt mellan könen (även om vi har en bra bit kvar), vi arbetar för skydd mot diskriminering av minoriteter, och har en extremt hög levnadsstandard. Jag hoppas bara att vi svenskar förvaltar vårt pund väl. Inte minst för min dotters (och kommande generationers) skull.
Untitled Freak Out - Edgar Broughton Band
Reaktionära krafter gör sitt bästa för att se till att ändra på detta idag, och tycker att kvinnor ska stanna i hemmet, eftersom det är naturligt för henne att ta hand om barn, sjuka, gamla, en trött och arg man (på tal om film...) Budgetförslaget SD presenterade redan 2015 talar ett tydligt språk, för om 53 miljarder ska tas från allmännyttan måste någon täcka upp när lönerna till sjukvårdspersonal och skolor drastiskt dras in och försvinner. Anslagspropån som samma parti viftade med i år, ett tillskott på 300 miljoner (minus 53 miljarder), förslår knappast att ens bygga ett sjukhus i för dessa dagar.
Såväl självbilden som exportbilden av Sverige som Det Goda Samhället vilar på en bräcklig grund, och det är vi själva som säljer, och väljer. Att låta ett enda parti påskina att de är de enda som talar om en restriktivare invandringspolitik har fört med sig en farlig polariseringsdebatt. Invandringen som 'problem' har diskuterats under inte mindre än 25 år i Sverige, minns draget under galoscherna som lätt gick att avfärda som tokstollerier. Idag litar folk på samma lögner som spreds då, skillnaden är bara att de där lögnerna idag sprids av en liten självgod grupp tvålprydliga män i tredelad kostym. Polariseringen kring flyktingfrågan och invandringspolitiken har fört med sig att ingen längre törs ta tag i frågorna, de har stigmatiserats och sålunda blivit verkligt stora problem. Diskussioner kring Sveriges politik ska ske öppet, och med hjälp av en fri och obunden media som alla törs lita på. Att sälja ut sig till Schibsted var bara ett i raden av dråpslag vars konsekvenser har blivit ytterligare polarisering av läsare och mediala utgåvor. Och så länge alla partier använder smutskastning och förtal under valperioden vinner den som är specialist på falskspelet, så enkelt är det. Det finns trots allt andra värden och sakfrågor att diskutera.
I Sverige har vi ännu en fungerade rättsstat, vi respekterar mänskliga rättigheter, har en fri och oberoende press (nåja, allt är relativt), vi har det hyfsat jämställt mellan könen (även om vi har en bra bit kvar), vi arbetar för skydd mot diskriminering av minoriteter, och har en extremt hög levnadsstandard. Jag hoppas bara att vi svenskar förvaltar vårt pund väl. Inte minst för min dotters (och kommande generationers) skull.
Untitled Freak Out - Edgar Broughton Band
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar