De lata dagarna fortsätter. När temperaturen når rekordhöjder och marken är torr som fnöske är att inta svalkande drycker i skuggan och ta kortare promenader till gölen det enda man orkar göra. Mitt i sjön kan man sitta på en sten, mitt emellan karparna och trollsländorna, och se på när flicksländepar rastar på dina fötter och större trollsländor försöker snappa åt sig dem som byte. Här är vi avskärmade från allt, en plats utan måsten och krav. På bryggan torkar man bara för att ta ett nytt dopp, och simmar sen en runda bland trollsländorna och skräddarna, grodyngel och en eller annan karp, för att hitta en ny sten att vila på. Det finns inte mindre än fem stenbumlingar under ytan av olika höjd, storlek och struktur, så valmöjligheterna är närapå oändliga.
Gölen har sin egen strikta hierarki; vid strandremsorna vaktar den fyrfläckade, idogt patrullerande och jagande bort de metallsländor, kärrtrollsländor och mosaiksländor som försöker komma nära. Det är ett evigt knot. Blå flicksländor håller hov vid vass och sälg, och sedan igår kan man se rödögonflicksländorna här igen, de uppehåller sig alldeles över vattenytan, ständigt svirrande och jagande, det tycks nästan som om de aldrig tar mark. Så emellanåt rastar de sig på ett kringflytande blad eller pinne och då kan vi studera dem på riktigt nära håll. Trollsländorna är nyfikna, de förstår nog att vi är klumpiga och ofarliga i vattnet så de kommer alldeles intill, svirrar, hovrar och tittar på oss, likt helikoptrar i miniatyr. Ibland syns en blåskimrande jungfruslända högt över sjön, den har kläckts i någon av tillvattenbäckarna i närheten och håller sig helst i säkerhet vid strandkanten.
Karpen slår, en och annan skräddare skyndar förbi, och sen är det alldeles, alldeles stilla.
Set the Controls for the Heart of the Sun - Pink Floyd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar