Samlarvurm

 Så sitter jag här igen, på favoritstället i dörren och med en kallnande kopp bredvid. Solen gassar. Egentligen skulle detta vara en av mina arbetsdagar, men den svenska midsommaren kom emellan. Just nu tillhör mina arbetsdagar höjdpunkterna i livet, det är något jag aldrig hade trott jag skulle skriva här, någonsin. Som privatanställd arbetare är det mycket som får stå undan i bekvämlighet och rättighet, inte minst det senare - något jag har nämnt här vid tidigare tillfällen. För första gången i mitt 52-åriga liv (med undantag för svetstiden, faktiskt) har arbetsplatsen haft stängt över lunch, och hela personalen kan sitta tillsammans och äta och prata. Det är lyxigt, verkligen, plus att det svetsar samman (mind the pun) oss som grupp. Vi har kul!

 Jag är alltså inte det minsta oroad för hur det kommer att vara att arbeta under sommaren. Ett skäl är alltså sambandet och kollegorna, ett annat är det specifika arbete som jag har framför mig. Just nu katalogiserar vi ett samlarhem som skall bli en specialauktion i början av augusti. Samlaren är åldrad och saknar egna barn, och har levt ett oerhört privilegierat liv. Med hjälp av sitt samlande och en förmögenhet i fastighetsbranschen har hen kunnat finansiera de inköp av allsköns pryttlar och märkesvaror som har fyllt såväl hemmet i Båstad som ett enormt förråd utanför Göteborg. Ett, kan en tycka såhär mitt i göromålen, litet torftigt liv som i brist på annat har fyllts av köpvanor de luxe extraordinaire. Men mången samlare har sett livet passera genom sina ägodelar. Att fylla livet med viktigheter sker möjligen i bristen på annat i en ickesamlares ögon, men en får hoppas att ingen tog skada under tiden. Just denna samlares släkt och familj är oerhört förmögen och ingen där behöver oroa sig för resursfördelningen, sålunda är detta ett drömhem för en knegare i min bransch - och för en samlare på den andra sidan om datorskärmen.

Om ett par timmar beger jag mig på fest, så var rädda om er där ute och gör nu inget jag skulle göra.
Glad Midsommar!

En kung i Sachsen samlade porslin,
Men samlingsvurmen blev en riktig sjuka.
Han bytte bort till kungen i Berlin
Sitt garde – tänk – mot en kinesisk kruka!
Femhundra man med sabel och karbin,
Som preussarn visste att förträffligt bruka,
I exercisen smidiga och mjuka,
I krig mot en mur, tänk, mot – en blå terrin!
Femhundra man med hårpung och med puder!
Slikt dårhusdåd allt vanvett överbjuder
Från världens början - ja så tycker ni.
Se´n bytet gjordes har ett sekel svunnit:
Femhundra tappra hjärtan brista hunnit,
Den gamla krukan - hon står ännu bi.

Carl Snoilsky