Ute på trappen är det en smula kyligt idag. Te och grekisk yoghurt med banan och två jordgubbar, de enda som har lyckats mogna i junivädret hittills. Månaden maj chockerade i soltimmar och torka, nu är vi tillbaka i tråkiga juni med växlande molnighet och små duggperioder. Gräset är gult på de ställen där solen når, och jag har endast klippt det en gång på två månader. En gång på miljonen säger tidningarna, en gång på miljonen är väldigt litet av väldigt mycket sol på en gång. Framtiden får utvisa om det är en trend, kanske statistiken säger andra siffror nästa år, kanske vi snart kan få se hur flora och fauna måste anpassa sig efter nya förhållanden. Just idag känns vädret litet ödesmättat och tungt.
Veckan har varit full av saker, samtidigt tom. Min vän P har funnit sig ett nytt bo, jag var med på besiktning och fattade genast tycke för huset i 1920-talsstil, men byggt 1930. Läget är perfekt för hans nuvarande liv och atmosfären i huset njutbart ljust och vackert. Med massor av krypin och prång och en fantastiskt fin liten trädgård med utsikt över en äng och ett skogsparti i ryggen kommer han att trivas där. Atmosfären är viktigast, tycker jag. För ett par dagar sedan firade jag vännen A-L i hennes fantastiskt fina Kirsebergshave i Malmö, som alltid lika kul och trevligt, som alltid lika högt i tak. Hennes vänner är i förlagsbranschen, konstvetare, författare, scenfolk, läkare och psykologer, alla humanister från området runt Köpenhamn och Lund, en samling människor efter år av goda samtal. Där tycker hon att jag platsar, och sedan tre år är jag en i gänget. Vi ses två gånger om året, sommar och vinter, och varje gång lämnar jag dessa sammankomster med en känsla av tillfredsställd saknad. Vad jag älskar ett gott samtal.
Jag vet hur viktig min ensamhet är för att jag ska kunna vara spirituell. En av vännerna bor i Landskrona, hon och artistdottern bodde ensamma i femton år, dottern har en huvudroll i Bruksspelen i år och måste flytta hem igen. Så är det inom kultursektorn säger vi, och nickar litet. Vi pratar om vikten av att få vara ensam, och hon nämner sin fine man som arbetar hemifrån och som gärna vill överraska med frukost på sängen, när det hon mest behöver är en tyst morgon för att samla tankarna. De har nu bott ihop i snart tio år, och sådant som har med dåligt samvete är avklarat, de har funnit en gemensam rytm och uppskattar och älskar varandras olikheter. Så, precis så ska samvaro kännas. Vi ska ta en lunch i Landskrona och förlänga diskussionen snart.
Nu ljusnar horisonten och teet har kallnat. Jag tänker ta en promenad, simma i det fräscha utebadet, och träffa Å för samtal kring utställningen. Snart kommer min fina dotter hem, jag saknar henne så.
"Ord har det i sig att de måste riktas till någon. Annars står de bara uppradade i ordboken och väntar på att det ska bli uppehåll och sluta regna."
Jens Christian Grøndahl
Kathy Heideman - Move With Me
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar