Tre arbetsdagar i följd (!) det har jag inte orkat sedan nära fyra år. Idag har jag visserligen haft svårt att koppla av men vi har fått mycket gjort på torpet, fram tills regnet föll (fyra minuters regn och två avlägsna muller var knappt värt besväret att dra ut alla fyra kontakter). När man är uppe i varv hinns en hel del med, samtidigt är risken överhängande för klavertramp och det glöms även bort att drickas och ätas - det är då väldigt bra om man har någon som ser till att det blir paus. En av mina kollegor gör det, och tösen med. Igår kom kollegan springande med en kopp kaffe, som visserligen hann bli kall innan jag fick druckit litet, men tanken är så god och räcker långt när man står mitt uppe i värderingar av allsköns pryttlar och gods och måste vara helskärpt. Symbolvärdet hos kaffet går inte att överskatta. Precis likadant är det hemma. När stor- och lillstugan var utrymda och hela bohaget stod ute på gräsmattan, tvättmaskinen var klar och de sista mattorna på vädring, tog vi oss en kaffepaus sittande ute bland föremålen. När allt sedan var inne igen, tvätten torr, och golven dammsugade och våttorkade, och källarhålet fritt från monsterspindelnät, blev det åter dags för en belöningskopp. Och ikväll öppnar jag nog den där flaskan Crémant de Bourgogne som jag hittade i hålet under vinterns tjocka mattlager. För det är jag värd!
Green is the Colour
The Rain Song
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar