Kontrapunkt

Jenny Holzer

Ljudbilden hemma domineras nu av svarthättans och rödstjärtens litet arga tjatter, i ackompanjemang av rödhakens och koltrastens melodier skapar gärdsmygens drill med avslutande trumvirvel snyggt avrundande figurer, och från bäcken stämmer näktergal, lövsångare och göken in i eufonin som startade vid fyratiden. Öronpropparna hjälper mig att få till nattsömnen under arbetsdagarna men de läggs undan i sin lilla box så snart jag är ledig. Om mindre än en månad är det sommarlov och då kan vi få sova litet längre, det ska bli så skönt att vakna till naturen och slippa väckarklockan.

Första arbetsveckan är över. Flera gånger under dagen, och särskilt i bilen hem, kände jag hur lyckoruset sköljde över mig. Det finns inte en person på arbetsplatsen som jag retar mig på, och det säger en del, mest om mig. Man har samlat på sig en del olater med åren - jag väljer att kalla det erfarenhet - som gör att jag värdesätter stämningen på jobbet mer än allt. Jag misstänker att det var en av orsakerna till att jag fick platsen, plus att jag verkligen älskar mitt yrke och gillar att samarbeta i ett litet tight arbetslag. Kombinationen är svår att få till, det har jag särskilt märkt under de senaste åren där dåligt chefskap och krass bossighet har skapat en arena för snabba byten av kollegor. De ständiga anpassningarna och utbytena gör att de stabila och erfarna får ta allt större ansvar och arbetsbörda, och snart kommer utbrändhet och depressioner som ett brev från gamla postverket. Den glidande övergången är orsaken till att ingen behöver ta ansvar, det finns inga indicier, inget orsakssamband som knyter arbetsgivaren till sjukbilden. Och eftersom stressen vid det laget även har smetat ut sig över privatlivet är det enkelt att skylla ifrån sig. "Ah, du står inför en skilsmässa", ah! "du har inte kunnat betala av på lånet och blivit vräkt". Ansvaret smygs snart över på individen och arbetsgivaren är fri att fortsätta anställa och slita ut de stackare som inte har insikt eller erfarenhet nog för att vända på klacken och gå därifrån.

Om du då har tur, kan du finna en arbetsplats som utgörs av människor i samma situation som du, och med liknande erfarenheter som dina. Tillsammans skapar vi som har vänt ryggen åt katastrofalt dåliga ledare och medarbetare en miljö som inte bara är till för kundens bästa, utan som även tänker på de anställdas väl. Arbetsplatser som har insett att god service erhålls av glada och nöjda arbetare har väldigt mycket att vinna. Jag är faktiskt villig att satsa helhjärtat på arbetet igen och det känns alldeles rätt.

Just nu känns det som att alla de små bitarna jag hade planerat in för boendet här en gång för snart sju år sedan har fallit på plats, och även om jag kommer att göra avstickare i framtiden som skapar oordning (såsom amorösa eskapader eller andra oförutsedda händelser som rör människor i min närhet), så har jag nu en bred och stabil grund att falla tillbaka på.

Och så är det ju sommar! efter gräsklipp och trädgårdsfix, litet telefonsamtal och kaffe blir det ett dopp i gölen, igen. Säsongen har verkligen rivstartat.

Storm Corrosion