Walpurgis

Luis Ricardo Falero (1878)

det har gått en helg och en ny månad har inletts. På lördagen lyssnades det på musik och dessförinnan gicks det på museum och åts fisksoppa på restaurang med en vän, och på söndagen gicks det på valborgsfest hos bekanta i närområdet. Det var ett parpartaj och deras bäste vän är nyskild. Ja, du fattar. Ryktet om att jag skulle vara ledig har nu nått grannskapet. Tror det beror på röksignaler eller något. Jag skulle kunna fylla i med en mustig historia om den tölpige bordskavaljeren vars mun var full av grodor, men struntar i det. Sådant är ändå inget jag vill lägga på minnet.

Nej tack. Jag behöver inte någon som agerar äktenskapsmäklare. Ingen som säger åt mig vad som är bra musik, eller hur jag ska prata, äta, gå eller se ut heller. Inte vad jag ska rösta på, eller vad jag ska tycka om det svenska försvaret, varför jag är feminist eller varför jag tycker att orättvisor, rasism och kultur, ja till och med trädgården är intressantare samtalsämnen än trädäck och golfklubbor, heller. Jag är så utled på att förklara mig, ibland känner jag faktiskt att jag är bra som jag är och trivs emellanåt alldeles utmärkt med mig själv. Tänka sig.

Jo, så fick jag ett samtal om jobberbjudande. Rykten sprider sig, som sagt. Om jag skulle byta arbetsgivare hade det inneburit ungefär tio minuters mindre körtid, och jag skulle få tre kollegor, en har jag arbetat ihop med förut och vi trivs ihop. Möjligtvis kan jag få upp lönen en smula med. Kvinnan berättar för mig att organisationen har slimmats och att man nu vill satsa på kvalitet. Jag ska känna mig smickrad, men anar oråd. Vet att företaget står inför stora bekymmer, men eftersom jag lockas av uppstarter blir jag nyfiken. Har alltid gjort det, gillat att starta om. Kanske det är därför jag aldrig når riktigt ända fram... Vi ska mötas i veckan i alla fall, sen får jag se hur jag gör.

Min egen chef var oroväckande len och vänlig idag, kanske det inte är något jag behöver oroa mig för, egentligen. Just nu trivs jag nämligen bra på jobbet, jag gör det jag ska, åker hem och är nöjd. Vad mer kan en flicka begära? Spänning? Kanske det... kanske det.

Black Sabbath - Walpurgis. The Peel sessions 1970