jag sitter tvärs över trädgårdsbänken med benen uppe på det ena armstödet och nacken lutad mot det andra och läser Montaignes essäer. Litet andfådd ännu efter årets första cykeltur som gick till gölen. Bryggan var lösgjord och låg litet sladdrigt angjord med bredsidan mot brinken, så det var en orsak till att inte ta sig ett dopp. Den andra var att det ännu var för kallt i vattnet. Här i trädgården är det emellanåt väldigt hett idag, jag har bytt till sommarklänning och har ännu bikinin under. Vore det inte för de kalla kastvindarna skulle jag kunna strunta i att det ännu går att titta in genom den bara lindhäcken, bokhäcken däremot har börjat få gröna, hoprullade bladskott, likt luddiga cigarrer. Här i min trädgård är våren senare än på andra ställen runtomkring. Jämför man med Å lummiga trädgård Ljungbyhed, tex. är det i vissa fall så stor skillnad som tre veckor. Där var vi igår, och firade hennes 51-årsdag.
Å och hennes man D har nu varit gifta i över 20 år och de skämtar friskt om sådant som man kan unna sig att skämta om när man är trygg i varandras sällskap och kan se sig utan pretentioner och motkrav. Kroppen är en sådan sak, och humöret en annan. Det är faktiskt inte alldeles utan missunnsamhet jag tänker på hur fint de har det, likaså det nykära paret som satt mitt emot mig i soffan och vänslades. Två medelålders personer som nu kan ägna sig åt att vara nyfikna och kära på eget håll utan att behöva ta hänsyn till oss andra. Ja, det är fint det också, fast på ett annat vis förstås.
Å ena sidan tryggheten och självdistansen - å andra sidan spänningen och känslosvallet. Det är synd att det inte går att få dem båda på postorder. Ett klick, bara.
 |
| med ett klick |
Uddlingen och världen - Sydsvenskan om Peps som får tidningens kulturpris i år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar