Morgonkaffet. Sitter på trappen och njuter av fåglarna och av häggens doft som kapslats in i morgondimman. Dimman som sakta vaporiseras och försvinner bort i dagens glömska, morgonljuden, smaken av kaffet som förändras i takt med temperaturen. En kunde lätt bli litet nostalgisk av allt vackert och förgängligt, men det är nu allt börjar. Igår plockade jag ner klänningarna och idag åker mattorna upp för sommarförvaret, prosaiskt och praktiskt blandas med nostalgi och längtan. Det gäller att inte fastna i någondera, balansen är viktig.
Montaignes tvåa ligger parat intill mig, äntligen har jag sinnesro för att ta in honom igen. Läsningen är värd all min odelade uppmärksamhet, något annat vore slöseri. Gök, rödstjärt, tranor, och på avstånd en hes fasantupp. Kanske det är idag jag får höra näktergalen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar