söndag 25 september 2016

vegetation


vilken underbar september! just nu sitter jag med tösen i skuggan av vindruvorna och dricker vår första kopp söndagskaffe. Vi har tagit ned vintermattorna från vinden och lagt ut dem omlott över trägolven, och nu tänkte jag ta ett par timmar ledigt innan jag fortsätter med att klyva kaffeved. Framför mig breder en nyklippt gräsmatta ut sig som tösen hjälpte mig med igår, och där bakom skymtar den lilla röda bron. Runt bäcken har hösten börjat ge sig tillkänna, alarna och björkarna som är tidigast att fälla sina löv slösar på sin gunst och tycks strunta i om det blir en fuktig höst eller ej, medan eken, lönnen och boken inte fäller förrän frostnätterna är ett faktum. Vi tenderar att planera litet olika.

Jag har väntat med att hänga in gardinerna eftersom huset ännu är skymt av ett tätt bladverk som kommer att sitta kvar under ett par månader. Västgränsen markeras av en nu väldigt hög bokhäck, och norrgränsen mot den asfalterade vägen av en lindhäck som även den skulle må bra en rejäl tuktning, inte minst i höjdled. Jaja, det är alltid något som bör göras.

Om ett par timmar fortsätter jag arbetet med veden men först tänker jag lyssna på de råmande kossorna, susande gråsiskorna och de hackande rödhakarna och tillsammans med katterna titta på när koltrastarna och ekorrarna kivas om hasselnötter, vindruvor och havtorn. Det är mycket bär och frukt i skogarna i år, vilket bådar gott för djuren om vintern blir sträng. Själv känner jag att jag också är materiellt förberedd, men där stannar jämförelsen eftersom det vackra vädret gör det svårt att föreställa sig kyla, mörker och fukt. Det är skönt med ett selektivt minne*.

Tvättmaskinen snurrar på från lillstugan, den låter en smula ansträngd eftersom vattnet som pumpas in kommer från min lilla brunn. Jag har inte vågat lätta på locket och mäta vattendjupet än utan har bestämt mig för att det får räcka gott att vara sparsam. Att oroa sig hjälper ändå inte.

Nä, nu tar jag mig en kopp kaffe till och fortsätter spendera tid åt att vegetera, vilket är bland det bästa jag vet.


* Veckans Vetenskap om det manipulativa minnet = lita aldrig på någon som säger sig ha minne som en elefant, hen ljuger förmodligen som en häst travar... själv brukar jag hävda att mitt korta minne är min största naturtillgång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar