lördag 10 september 2016

av en slump


när klockan ringde i morse var det precis sådana ljusförhållanden ute som jag har längtat efter att fånga på bild, och jag blev dubbelt glad när vännen jag hade stämt träff med skrev och ställde in. Nu kunde jag ta den där fotomorgonen, som är obligatorisk för september, med gott samvete. På med stövlarna, en varm stickad kofta och en vindjacka och ut till Rönne å strandbankar som ligger på 10 minuters promenad från torpet.



Det går några viltstigar här intill åns meandrande brinkar och näs och man får huka sig och passa sig så att en inte förlorar fotfästet för rötter, snår och sten, men belöningen är ljuv. Här inne i buskaget kan man föreställa sig hur det är att leva som kungsfiskaren, vildsvinen och rådjuren. Vegetationen är tät och suggestiv och du är helt dold från rovdjur och jägare... som bonus hade en läcker dimma lagt sig över landskapet och solen som tryckte sig genom lovade en varm dag, så med litet flax skulle det kunna bli litet fina stämningbilder.

Jag är ingen tekniker utan litar helt på turen/slumpen/tillfället än något annat. Faktiskt, så tycker jag personligen väldigt illa om tillrättalagda bilder, för att inte tala om retuscher och effekter. Fy bubblan.  Det jag söker är stämningar, inte perfektion. Så har jag alltid tyckt, det är litet som med musik: det ska skava till litet för att kännas rätt i maggropen. En alldeles för noggrann planering kan medföra att bilderna blir trista och livlösa och jag brukar faktiskt spara på nästan alla bilder, även de som anses tekniskt oskickliga och misslyckade. Sådana bilder kommer alltid till pass någon gång, som då jag vill förmedla en skev känsla, eller om innehållet känns viktigare än ytan.



Idag hade jag som sagt turen att både vara ledig, få fint väder och vara på rätt humör - samtidigt - och om jag nu dessutom lyckades få rätt kamerainställningar så kunde det hända att bilderna blev riktigt bra. Inledningsvis hade jag naturligtvis helt fel kamerainställningar, vilket jag upptäckte efter ett tag och fick gå tillbaka för att ta om, men det lilla misslyckandet resulterade faktiskt i ett par läckra foton som jag inte hade kunnat ta på annat vis. Slumpen är - och har väl egentligen alltid varit - min bäste vän, eller så kan man kanske säga att slumpen egentligen är summan av åtskilliga noggrant planerade misslyckanden...



Att fotografera innebär, som med allt annat kreativt arbete, att man aldrig låter hjärnan vila. Det är psykiskt utmattande och bara för att du tar med kameran överallt dit du går, betyder det inte per automatik att du tar en bra bild eller kan göra om saken nästa dag. Det krävs åtskilliga stunder av förberedande arbete och åtskilliga kassa bilder innan du tar Bilden. Ställtider gäller i högsta grad för en fotograf, liksom för vilken bildkonstnär eller författare som helst, och att ta en atmosfärisk bild med sfumatoeffekter som inte känns klichéaktiga kräver dessutom ett inre som är i samklang med omgivningen. Det ska skava litet och vara äkta.
Det är mycket som måste klaffa alltså, precis som i livet.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar