intersektionalitet

samarbete mellan konstnär och 4-åring

bland mina vänner på fejan har jag numer en hel hop oliktänkande och intellektuella dryftare och ibland kan det vara oerhört svårt att finna sin egen åsikt bland allt babbel och käbbel. Här kan jag hålla med om att det vore skönt med en TO från fb ibland, men så länge jag orkar hålla käbblet stången och vet att jag kan koncentrera mig på det jag bör så har jag inte några problem. Mina vänner spänner mellan djupt religiösa grubblare till politiska debattörer, konstnärer och fundamentalister, både höger och vänsteridkare samt en hel del ekoivrare. Den största gemensamma nämnaren är att de flesta bor i Sverige och har många åsikter kring det mesta. I morse lyssnades det som vanligt på radio men ändå var det inte många som reagerade på diskussionen kring skillnaden mellan mäns och kvinnors pensioner. Det oroar mig ändå en smula, var det för att lyssnarna tyckte som jag, att det kändes för lojt och tafatt och förutbestämbart. Sådant kan faktiskt döda även det bästa debattämne. Visserligen är det bra att Delegationen för Jämställdhet i Arbetslivet lyfter frågan på radio, men hade det inte varit önskvärt med en bredare debatt kring ämnet som sådant? Vilka är det som drabbas primärt? Varför? Vilka yrken det handlar om? För det är ju inte alla som får värdelösa pensioner, inom vården samsas både läkare, undersköterskor och lokalvårdare under samma tak men inte går dessa yrken att jämföra, egentligen? var är problematiseringen kring vilka yrken som kallas "kvinnojobb" och per definition är låglöneyrken - eller vilka "kvinnojobb" är det vi benämner "kall"? Vilka arbeten sliter ut oss fysiskt, och vilka sliter psykiskt? Och vilka kroppar är det vi talar om, vilka är de "kvinnor" som tar dessa underbetalda jobb? och åter - varför? Jag efterlyser intersektionella perspektiv, inte en bedömning och utslag utifrån på förhand gjorda åsikter och meningar och som slutar där utan att ifrågasätta och granska orsaker och mönster.

Jag tänker att i takt med tekniken och tillgänglighet på information idag, sprids det så oerhört mycket material att det har blivit svårt att ta ställning, för gemene man. Dessutom har fördjupningen uteblivit. Vi guppar mellan olika inlägg och lättgooglade uppgifter. I den kritiska skolans efterföljd har vi blivit rädda för att fatta beslut, våra valda ledare sprider frågor och osäkerhet istället för att söka lösningar. Se bara på hur jag själv formulerar mig, genom frågor…

Med tanke på hur Elin Wägner kunde skapa debatt är det viktigt att se den retoriska skillnanden mellan sekelskiftet 1800/1900 och i dag. Finns det över huvud taget någon idag som törs tro på absoluta sanningar? Frågor, frågor…

en sak är i alla fall säker, att utan Fb hade jag aldrig mött den religiöst judiska eller den muslimska tankevärden på ett sådant nära håll och utan Fb hade jag inte blivit konfronterad med mina egna förutfattade meningar - visst är det skönt med intersektionalitet!