onsdag 20 november 2013

fysiska kärleken

Jasmine Cederqvist:
flygare, biolog, konstnär och qvinna
Det finns en National Orgasm Day, bara en sådan sak gör att jag undrar litet kring sakens natur. Är Libidot, som det kallas inom psykoanalysen, så marginaliserat idag att vi behöver bli påminda? Sex är ett hett ämne som jag pratade med en vän om igår. J:s konstnärskap handlar om att ta för sig, om att vara krigare och bevaka sitt ego och sin könstillhörighet. Jag frågade, som den skolade dekonstruktivist jag är, vad hon anser kvinnlighet innebära och då vi har varit inne på det området tidigare - åtskilliga gånger - tog samtalet fart ungefär mitt i. Det är alltid så roligt att diskutera med en vän som förstår och uppskattar att diskussionen är själva nöjet. Ungefär som en oplanerad sista minutenresa kan man hamna var som helst, antingen i ett unket kyffe med fönster mot en mörk återvändsgränd eller på en varm strand i en hängmatta med full sikt över horisonten! J tar aldrig åt sig och jag kan få ställa hur obehagliga frågor som helst, samtidigt lär jag mig alltid något nytt och kommer hem med huvudet fullt av nya energiska uppslag. Nu kom vi fram till en lek med tanken kring mäns vilja att objektifiera kvinnor. Tänk om det är  så enkelt att män innerst inne önskar bli objektifierade och därför projicerar den önskan som en komplimang gentemot kvinnan. Hon blir ett objekt eftersom det är så mannen önskar bli sedd… omvänt skulle detta innebära att när kvinnor ser upp till mannen och placerar honom på en allvetande machotron, (detta är naturligtivs starkt generaliserande, i mitt eget fall skulle det förmodligen handla om en spirituell figur med rättvisepathos...)  att det är en spegling av hennes önskemål och sätt att visa kärlek. Väldigt Lacanskt och psykoanalytiskt allting men en rolig tankelek. Jag som verkligen avskyr enkla uppdelningar som handlar om "män från Mars och kvinnor från Venus" och därför själv satsat på Tabula Rasa och individualism! för mig blev detta en svår sak att smälta. Underbart.

J hade repeterat Erica Jongs "Fear of Flying" inför sina senaste alster och vi startade samtalet där. [Det var på många vis enklare förr, när demarkationslinjerna var statiska och rödstrumpan alldeles ny och spännande. Under sextio- och sjuttiotalets "kvinnosaksfrågor" handlade diskussionen om problematisering av köns- yrkesroller och lönesättning, så fördomarna var på många vis enklare och lättare att sticka hål på, åtminstone i teorin. Idag, med en postmodern skepsis och ett dekonstruerande och problematiserande kring relationer och kontexter ges inga absoluta svar, det finns alltid en motfråga istället. Intersektionaliteten har visserligen öppnat för olikheter men samtidigt gjort det svårt att avsluta en diskussion eller komma fram till en lösning. Det blev en lång parentes men viktig, för att diskussionen kring feminism stannar oftast vid en historisk form och glömmer hur mångfacetterad den ser ut idag. Slut Parentes.] Så, bort med problematiken kring det knapplösa knullet, och in för en teoretisk retronyläsning istället. Låt oss utgå från vad vi själv känner, som individer med en personlig sexualitet. Vad är sexigt, hur viktigt är det, vad får mig att tända, vad får mig att  vilja stanna kvar i en relation, vad kittlar och vad retar, vad får mig att tända av… viktiga frågor, kanske särskilt idag när ängslighet försöker samsas med arrogans eller när vi är så måna om att förstå allt och alla andra. Vi glömmer bort vår egen inställning. Vad tycker jag, egentligen?

När vi utsätts för konst måste vi ta ställning, även om det kan bli obehagligt och hudlöst. I de bästa fall blir man först oerhört provocerad för att snart börja fundera över sig själv och reaktionernas natur. J skapar konst som utgår från henne själv men det hon berättar blir allmängiltigt, det finns alltid flera sidor av myntet och hon är klok nog att inte vara explicit. I hennes bildskapande samsas stereotyper, klichéer, popkonst och glättighet med en underbar jovialisk subversivitet. För hon skapar med humor, något av det svåraste man kan göra om man vill etablera sig som seriös konstnär.

Våra diskussioner mynnar alltid ut i roliga samtal som blommar ut i planerade samarbeten kring viljan och makten att förflytta demarkationslinjer, ta för sig och våga överträda tabun. Redan första gången vi möttes startade vi ett konstprojekt och jag författade ett manifest. Jag kan av säkerhetsskäl inte dryfta några detaljer men jag kan säga att projektet kommer att skapa reaktioner med en orgiastisk tryckvåg som kommer att kännas genom många statiska maktsfärer.

Solar Musick Suite - Steve Hillage
Sea Nature - Steve Hillage


2 kommentarer: