Elin was here.

världens bästa batteriladdare

jag har formats i tron på att sakers tillstånd går att ändra på, då de är skapelser av mänsklig hand och hjärna. I takt med tiden har jag förstått att klokskap och makt tycks rimma allt mer illa och jag har i de värsta av tider kommit att närma mig existentialisternas pessimism. Alla de män i Nietzsches och Kierkegaards efterföljd som vill skylla på en förutbestämd och ödesmättad människa hjälper mig inte i kampen för något jag tror på, de gör mig passiv och tillbakalutad. I bästa fall är deras röster en tröst och snuttefilt som förklarar att mänskligheten är en stinkande avskrädeshög och inget att bry sig om. Innerst inne är jag varken ödestroende eller pessimist. Jag tror på människans inneboende kraft, att saker går att ändra på, på sammanhang som går att tolka och följa - att det inte är meningen eller nödvändigt att motarbeta krafter, utan att istället lägga energi på att leta efter sådant som ger oss mod, glädje, kärlek och hopp. Det finns mängder av tecken på att om vi bara vill se på vår omvärld ur ett vackert perspektiv så är det möjligt. ALLA har möjlighet att påverka, bara vi formulerar och definierar människan som behovsindivider med flockmentalitet, så har vi nått en lång bit på vägen. Utan samarbete dör vi. Utan insikt om att vi förmodligen är naturens mest sårbara individ, dör vi.

Ibland behöver man rasera de slitna murarna och bygga nytt från grunden. Använder vi hållbara argument, baserade på rättvisa och jämlikhet, kan vi skapa oss en värld som är till för alla. Likt Elin Wägner och Pyotr Kropotkin gjorde under sekelskiftet 1800/1900 tror jag på möjligheten att omskapa världen utan väpnad kamp. Människan är utrustad med det som definierar mänskligheten, nämligen förmågan att förutse sin framtid genom analys och  strategier. Det vore fel att tro att den enda strategin vi har till hands är hatet, döden och förintelsen, om alla säger att vi strävar efter det motsatta. Kärlek är inget flummigt begrepp, det råkar bara stå i vägen för ett kortsiktigt ekonomiskt värderande som definierar oss som stridande och konkurrerande varelser.

"Även en analfabet kan vara vis nog att förstå att växterna och djuren äro jordens barn som vi och att det är till gagn för människan att leva i samförstånd med dem. (-) Vi måste förvärva eller återförvärva en så djup insikt att vi kunna samarbeta med naturen istället för att motarbeta den. (-) Människan har tillerkänt sig själva oinskränkt äganderätt över allt det som med de kosmiska krafternas hjälp lever, växer och rör sig på jordens yta. Likaså över de vilande krafter som gömmer sig i hennes innandömen, det må vara vatten eller stenkol, olja eller mineraler. Det är följdriktigt att jorden nu utplundras och sönderslits under deras strider om dem. (-) Vi här i Sverige äro icke helt okunniga om vilka svårigheter andra länder ha att dras med på grund av jordens revolt, men vi har ytterst svårt att känna igen symtomen på samma revolt när de uppträder hos oss själva." 

Elin Wägner i mitt hjärta.

Comin' again - Jane