vaknar utvilad, med gott samvete och solen skiner. Det är måndag morgon och på många vis känns det som om livet börjar om idag.
Mycket hinner hända på en helg, man träffar människor, får saker och ting gjorda, firar kalas och tar sig tid att göra sådant man vill, utan dåligt samvete för Borden och Måsten. Tack snälla gräsklipparjävel för att du krisade. Tack snälla regn för att du kom när vi var under tak. Tack underbara sol för att du kom när det var helg och som gav mig energi och mod att ta mig an sådant som har fått vänta så länge.
Jag fick möjlighet att vädra ut mitt gamla skafferi och tog den. Längst där inne hittade jag några gamla burkar som, när jag gläntade på locket och smakade av, ännu visade sig vara helt friska. Men det skall erkännas, att innan skeden nådde tungan hann många hjärnceller mobiliseras och hjärtat slog som om jag sprungit ett maratonlopp. Man riskerar livet, inte bara sitt eget.
Jag har flyttat fram burkarna till främsta raden nu så att jag kan smaka av dem varje dag, lagom doser vid behov, tills de tar slut och jag lagar nytt. Recept och råvaror må vara desamma men smaken varierar, helt beroende på omständigheter som väder och vind.
Det är ingen idé att lägga locket på saker som är utmärkta, eftersom doft, färg och smak avtar efter hand. Själva glädjen med att konservera ligger i kombinationen av sinnena, tänk vad orättvist för de rara små frukterna som det ligger så mycket möda och energi bakom, om du endast njuter av dem visuellt. Det du ser förvrängt genom ett färgat glas eller på ett fotografi är endimensionella minnen, skapade utifrån ett behov av att fylla på de egna hyllorna, inte för att smaka och dela med sig av. Burken blir lik ett museum.
Men... hade jag inte haft burkarna över huvud taget eller öppnat på locken så vore även denna helg lik de övriga veckodagarna. Man måste våga livet ibland för att vinna det.
Coldplay – Warning Sign
Mycket hinner hända på en helg, man träffar människor, får saker och ting gjorda, firar kalas och tar sig tid att göra sådant man vill, utan dåligt samvete för Borden och Måsten. Tack snälla gräsklipparjävel för att du krisade. Tack snälla regn för att du kom när vi var under tak. Tack underbara sol för att du kom när det var helg och som gav mig energi och mod att ta mig an sådant som har fått vänta så länge.
Jag fick möjlighet att vädra ut mitt gamla skafferi och tog den. Längst där inne hittade jag några gamla burkar som, när jag gläntade på locket och smakade av, ännu visade sig vara helt friska. Men det skall erkännas, att innan skeden nådde tungan hann många hjärnceller mobiliseras och hjärtat slog som om jag sprungit ett maratonlopp. Man riskerar livet, inte bara sitt eget.
Jag har flyttat fram burkarna till främsta raden nu så att jag kan smaka av dem varje dag, lagom doser vid behov, tills de tar slut och jag lagar nytt. Recept och råvaror må vara desamma men smaken varierar, helt beroende på omständigheter som väder och vind.
Det är ingen idé att lägga locket på saker som är utmärkta, eftersom doft, färg och smak avtar efter hand. Själva glädjen med att konservera ligger i kombinationen av sinnena, tänk vad orättvist för de rara små frukterna som det ligger så mycket möda och energi bakom, om du endast njuter av dem visuellt. Det du ser förvrängt genom ett färgat glas eller på ett fotografi är endimensionella minnen, skapade utifrån ett behov av att fylla på de egna hyllorna, inte för att smaka och dela med sig av. Burken blir lik ett museum.
Men... hade jag inte haft burkarna över huvud taget eller öppnat på locken så vore även denna helg lik de övriga veckodagarna. Man måste våga livet ibland för att vinna det.
Coldplay – Warning Sign
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar