rent
vetenskapligt finns det inga särskilda
doftämnen som tilltalar kvinnor eller män mer, utan det verkar vara en inlärd och social process.
Parfymindustrin tjänar på det. Min mormor var konsekvent, använde bara herrparfym och nästa gång jag köper vet jag exakt vad det blir.
.jpg)
Jag undrade precis vem det var som funderar på dofter och påverkar mig via tankeöverföring, det kunde jag ju förstått att det var du... ;) Luktsinnet verkar vara betydligt mer pålitligt än de andra sinnena när det gäller att sy ihop ens livshistoria. Jag får aldrig så starka minnesupplevelser som när jag stöter på någon skön, stark doft från förr. Gärna i olika kombinationer, som tång och mjukglass... Men till mig själv använder jag bara parfymen som jag fick av "Gud". Tills omgivningen protesterar... ;)
SvaraRaderahahaha...jag håller med, det är rätt fegt att maskera sig egentligen. Jag tror uppriktigt att många kraschade förhållanden kunde undvikas, bara vi vågade visa vår sanna doft ;) här ute i bushen går jag som naturen skapt mig och det lär dröja ett tag innan jag köper något...
SvaraRaderaläste detta i morse, a propos tidiga doftminnen!
SvaraRaderahttp://www.dn.se/insidan/dofter-kan-vacka-barndomen-till-liv-igen/
... och jag tänker på farmor och farfars stuga i Skummeslöv när jag känner doften av solvarm tallskog. Kaniner och kusiner och taxar som fastnat i grävlingsgryt, salta bad och sandknastriga smörgåsar. Jag var tre år gammal och vi skulle just flytta in i huset på Kungsvägen...
SvaraRadera