möhippa

ser man på möhippor ur ett etnologiskt perspektiv finns det mycket att berätta om samhället och mänskliga förväntningar, särskilt på senare tid när konsumtionshysteri och egocentrism verkar göra att självaste objektet alltmer hamnat i skymundan. Jag minns när jag var liten och stackars brudar klämdes ner i barnvagnar och förnedrades offentligt med sexistiska skyltar och anskrämliga utstyrslar. Jag tyckte alltid att tanken på att bli bortgjord någon gång i framtiden kändes oerhört skrämmande och det är möjligt att det satte djupare spår än jag anat... till saken hör kanske att min egen mor är av utländsk börd och gärna frynte åt lantliga infall eller folkliga nöjen. Man skulle kunna säga att jag har fostrats till en snobb och att jag har intresserat mig för folkloristik som en nödvändig revolt, på senare år.

En etnolog och folklorist skall kunna ge förklaringar till just folkliga tendenser utan att värdera eller mäta. Det är ett omöjligt uppdrag, särskilt som ämnet etnologi var ett elitistiskt ämne redan från början. Det var givetvis inte Kreti och Pleti som kunde fälla objektiva omdömen om vad som var folkligt eller inte. Bröderna Grimm var först med att katalogisera sagor, sånger och berättelser och ansåg sig kapabla att utmejsla mönster och drag som var karaktäristiska för en viss landsända... detta skedde under den Tyska nationalstatens formerande och den ene brodern enar faktiskt Tyskland genom att skapa ett enhetligt tyskt språk av alla de små kungarikenas dialekter och skillnader. Idag ser man litet annorlunda på folkloristik naturligtvis, men man gillar ännu idén att kartlägga och se utvecklingar hos "folket" eller "massan". Skillnaden är metoderna, tekniken och studieobjekten, likheten är att den är elitistisk. Det går inte att undvika, hur mycket du än utför fältarbeten och Wallraffar så ser du på saken, utifrån.

Igår Wallraffade jag. Jag deltog i en god väns möhippa och fick även vara med i planeringsgruppen och känna på hur olika viljor drog i spakarna och bromsarna. Men det skall ändå sägas, att det blev en skön heldag för oss alla och vi beslutade att göra om det. Fast utan giftermål som nödvändigt incitament...