kram

det har varit en lång dag, svår och tung. Jag har allt svårare att ta nederlag och känner att jag är skörare än någonsin. Jag orkar inte gå in på detaljer, bara säga att det är tur att jag har tösen nu. Någon att krama om. I morgon är en ny dag.

and down and down and down we go...

jag är så bottenlöst ledsen över vad som pågår just nu, på den outgrundliga och vansinniga bristen på mänsklig respekt och på de iskalla måttstockar som används gentemot medmänniskor. Att döma en människa på förhand är illa nog men att låta den som redan ligger där nere, blödande och förgjord, vänta på ett utslag som grundar sig på synliga fakta är inhumant. För Umeå Tingsrätt är det viktigare att i detalj ta reda på exakt vad det var som gjorde att den våldtagna flickan blöder än att förstå faktum och sammanhanget - en flicka har blivit utsatt för ett ofattbart och grymt övergrepp. Punkt.

Det borde ha räckt där. Våldtäkter är ett samhällsfenomen som har blivit så vanligt att man bortser från att övergreppet, som i sig är fruktansvärt i sin grymma brist på respekt, dessutom gjordes med ett tillhygge, att det var flera mot en. Tingsrätten dömer henne för bristen på skamsenhet. Stackars lilla människa. Hur ska hon någonsin orka ta sig upp igen, hur ska hon kunna få förståelse för hur dåligt hon mår när samhällsapparaten dömer henne till livstids skam? Hur skall resten av våra barn och ungdomar läsa detta och förstå vad som anses vara rätt och fel?

Jag mår så dåligt. Av Facebooks ansvarslöshet och metoder, av orättvisor och snedvriden moral, av bristen på empati och på hjälplösheten i kampen för att få leva ett liv utan oro, utan rädsla.

kategori

det finns en kategori människor som sätter lönerna, som bestämmer värdet på kunskap och som mäter den i pengar... vi talar inte samma språk


Mikael Ramel – Pengar

synergi

JAAAAAAA!!!
ojojoj...
jamenvisst klarar jag detta?
eller?
jooo...
JA!

Jag kan ha fått ett jobb. Ett attans bra arbete som jag skall skräddarsy helt efter eget huvud. Jag skall sätta ersättning, bestämma omfång, målgrupp. Allt för ett brev jag skrev förra veckan, dagen då jag hade ett sådant positivt flow.
Kruxet? inget egentligen. Det enda som behövs är ett synopis med deadline på onsdag. I övermorgon onsdag.

Jo för fan, jag klarar det.

Tjoho! nu vänder det

Alma mater

att göra en resa är att göra en resa i tid och rum, man ställer till det för sig själv och rubbar cirklarna för andra. Allt vi gör får konsekvenser och självreflexioner kan förmå oss att förstå oss själv bättre. Jag undersöker egot igen och tänker på hur mycket jag njuter av att vara på väg någonstans. Jag har alltid älskat känslan av att vara på väg in i ett äventyr. Oavsett mål. Oavsett medel. En resa till okänt mål  eller till ett ställe lika välkänt som min egen ficka kan göras såväl fiktivt som verkligt. Spänningen ligger i att förflytta mig, i att vara herre över min hatt och att klara mig på minimala premisser.
Jag är en äventyrerska, resan är mitt Alma mater. 

et jöck iss schlimmer wie ping!*

jag drömmer litet. I natt drömde jag att jag skrev ett väl underbyggt, intresseväckande och genomtänkt brev som senare visade sig innehålla så många stavfel och syftningsfel att jag inte kunde förstå någonting av det jag själv hade skrivit. Det var en mardröm men nu, sådär i efterhand, kan det tyckas vara litet kul. Seriöst alltså, jag var så nöjd med mina utläggningar som visade sig vara rena dyngan. Kanske det är en varning, kanske jag har ägnat natten åt kommunikationsproblematik eller så har jag fått lov att känna mig litet duglig som en liten balans till den upplevda verkligheten. Detta påminner mig om något jag ofta drömde förr, att jag enkelt löste intrikata och komplicerade matematiska problem. Det är härligt med självdistans.


Klockan är halv nio och loppan sover än. Hon har haft två riktigt jobbiga nätter med klåda och funderar såklart på allt hon kommer att missa om vi inte kommer iväg på klassresa med gamla klassen i övermorgon. Vattkoppor heter eländet, stackarn och vi är nu inne på fjärde dygnet, vilket vi hoppas, eftersom det därefter [enligt alla råd] skall vara slut med klådan och hon då är smittfri. För tre dagar sedan skyllde jag på allt från finnar och fågelloppor till allergiska reaktioner på det nya tvättmedlet. Hon fick feber och ont i huvudet och jag reagerade ändå inte med allvar på utslagen förrän hennes bröst och rygg var helt täckt av röda kliande prickar... det var hennes pappa som googlade och fann sjuksymptom som liknade röda hund och jag drog mig då plötsligt till minnes att T hade varit hemma hos en klasskompis vars lillebror var sjuk. I exakt vilken sjukdom mindes jag inte men jag fick vid det tillfället alldeles klart för mig att det var just röda hund... tack vare internet vet jag nu bättre men främst för att utslagen snart spridit sig till huvudsvål och ansikte. Som väl var hann vi inte rapportera smittan till Smittskyddsinstitutet... telefonkötiden var 45 minuter och vi måste skjutsa P till Helsingborg. Sådär i efterhand känns det bra att vi avvaktat - och jag hade inte kunnat göra så mycket åt klådan trots allt. Vi baddar med Xylocain, Alsolsprit, kallt potatismjöl och som väl är kan hon klä sig luftigt eftersom vädret är milt. Nu sover hon och kanske hon vaknar utan klåda och orkar le åt saken.

Sensmoralen i detta då? jag kommer troligen aldrig att kunna lösa avancerade matematiska problem men jag drömmer gärna om framgång. Och att dra förhastade slutsatser kan allvarligt skada ditt rykte på Facebook.

*Düsseldorfer Rheinisch för "klåda är värre än smärta"

skörd

Mitt måtto: Ska Bara har fått ge vika för litet fokus. Igår hade jag ett sjujävlars flyt och idag har jag skördat litet av mina mödor. Först fick jag en mycket positiv respons på mitt utvecklingsförslag hos folkbildningsbolaget och så kom tischan i brevlådan som jag beställt via mail och som jag nästan hade glömt bort. Den passar med! Sedan hade jag sådan tur igår, att jag loggade in på fb strax efter vännen Å hade lagt in en bild på exakt de bestick jag har letat efter. Å befann sig på favoritloppiset och botaniserade och tänkte just bege sig hem, så jag hann precis ge klartecken. Idag, när jag var inne i Ljungbyhed och handlade kunde jag hämta dem och de är kanonfina, de har det gamla Eskilstunaknivbadet kvar och alla är helt utan slitage. Vilket fynd!

Solen skiner och det är fredag, bullarna till skolförsäljningen är klara och nu kan jag snart få sätta mig ute i solen med en bok och mitt äpple som vid nuläget har blivit solvarmt. Ska bara...