Måndag, ja vad säger man. Dagen artade sig ändå när den onödiga resan till arbetsplatsen och två uteblivna möten fick planeras om. Jag fick istället hämtat en lie och ett antal frysta grönsaker hos en vän, och den medhavda lunchen åts i en vacker trädgård hos en annan vän, som även bjussade på kaffe och saltlakrits. Sen visade han mig ett par fantastiska övergivna platser i närheten, och på så vis fick jag uppslag för vad jag ska skriva om till jobbet imorron. Sådant är ovärderligt efter usel nattsömn. Under hemresan började såklart bilhelvetet tjuta igen, för livet kräver instant karma; det får inte bli för sött, och sen lät den naturligtvis inte mer när jag svängde in på mekanikerns grusplan, utan fick köra hemåt igen, och spillde då upptinat björnbärskladd över hela mig när jag bar in rasket i huset. Så jag satte på en maskin, slog en bit högvuxen gräsplätt med lien och hängde upp tvätten i precis samma ögonblick som stormen anlände.
Redan på avstånd kunde jag höra hur ett mäktigt regndån närmade sig och mörkret slog ner som under vingarna på en hök, bara sekunderna innan himlen slutligen öppnade sig och med full kraft vräkte ner över alltsamman. Tvätten hängde jag ändå upp utomhus - jag var inte totalt besegrad - men på verandan, där jag blev fast i korgstolen under det nytvättade droppet, och såg fängslad på hur hagelkorn dansade omkring och sköt rikoschetter in i öronen och fyllde shortsen med iskall nederbörd. Jag satt nämligen på västernvis med benen uppsträckta på en av hörnstolparna så som jag har sett att man gör på porchen över där. Regn och hagel for som guttaperkabollar över den nyliade gräsplätten framför, alltmedan blixtar ljungade och åskan mullrade över skog och mark runt omkring. Hur härligt och på samma gång oroväckande! och på tio minuter var det över. Plötsligt jagade svalor över skyarna och en koltrast sjöng från taket igen, som om inget hade hänt. Märklig dag, men fantastisk på väldigt många vis.
Mama Loo - Les Humphries Singers (John Lawton, RIP)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar