Skönhet

Backafallsformer från Hven

Den perfekt anpassade älgkroppen glider ljudlöst fram i omgivningarna genom dunklet, och ljusets små reflexioner från grenverket återfinns i ugglans fjäderdräkt, i vattendroppens färger och snöflingans former. Är skönhet perfektion, eller är det det helt aparta och fullständigt onödiga och onyttiga? Är skönhet rentav tanken bakom det vi ser, och vilar då skönhet i vår kunskap om världen, i viljan att förstå eller gömma oss i den? Skönhet är det våra sinnen sorterar ut och som får oss att vila eller vakna i tanken. För det är tanken bakom handlingen, meningen med allt, som får oss att häpna. Mystiken är svår att greppa men absolut inte utdöd. 

Människan är ett självmedvetet däggdjur, och hon har ägnat mycken tid åt att fundera på vad som triggar hennes känslor. Är det i stunder där hon får lov att tänka på livet som hon har råd att unna sig godhet, och har hon en inbyggd etik som kan väckas av det vackra, må det vara ett konstverk, en arkitektur, ett stycke musik? Grekerna misstrodde det som var ändligt, satte därmed hierarkier och gränser för vad som kunde beskrivas som skönt. Matematik, aritmetik, universums rytm. Romarna ändrade på kanon och människan smälte samman med gudarna. De blev ett med mystiken, skapade den och härskade över den. Med tiden har våra gudar och rättesnören blivit allt mer rigida, perfektion har ändrats efter behag och behov. Hierarkierna blev det sköna, och kärleken till det vilda tyglades. Genom ägandet kunde du själv bli gudomlig, om så över en nålask eller en världsdel.

De goda handlingarna, tankarna, viljan och glädjen över att få vara vid liv, ja allt det som skapar skönhet har grumlats av behovstäta konvulsioner. Köphets, identitetsskräck, en fåfäng strävan och att aldrig kunna vara nöjd; leta, hitta och grubbla. När allt vi behöver alltid har funnits inom en armlängds avstånd. 

Halva semestern är kvar, omkring mig yr små björkfrön och lägger sig i tespegeln, på små luddiga moln som avtecknar sig mot en ständigt skiftande blå himmel. Jag vänder blicken uppåt, ser en fulländad sky och underbara former avteckna sig där uppe. Minns när jag låg på rygg på pulkabackens slänt med B och F och fantiserade om djur och annat vi såg. I en lek av aldrig sinande fantasmer delade vi tiden, det vackraste vi har. 

Jag har läst Parsifal av Sigrid Combüchen, Moln i konsten, av Elisabet Haglund, Fyra moraliska betraktelser, av Umberto Eco, och läser nu om Om skönhet av Umberto Eco

Heart Of Gold

It´s My House