Utan mystik har vi inget att utforska, Alexander skulle inte bli den Store om inte hans lärare Aristoteles lämnade luckan öppen genom att påpeka att världens ände ännu inte var känd. Om allt redan är förklarat, blir då inte det vi utforskar en upprepning av sådant vi redan känner till?
Gränslöshet betraktas som ett oroväckande och elakt ting, precis som ovetskap, idag. Om humanioras största egenskap och vinning handlar om icke-vetande är det inte svårt att förstå varför ämnesområdet ses som onödigt från logiskt och matematiskt håll. Icke-vetande handlar om motsatsen till gränser och vetande, och utgör just därför en öppning och ett fönster mot det outforskade, spännande, förlåtande och förstående. Behovet av icke-vetande gäller alla ämnesområden, inte minst naturvetenskaperna, och utan matematik, logik eller systematik hade vi famlat i mörker. Vi behöver gränser, men om gränserna utgör fast murade enheter utan utrymme för fantasi eller egensinne, vad är då vetenskap annat än regelverk? Och regelverk utan fantasi?
Där, på andra sidan om dimridåerna finner vi sanningarna vi ständigt letar efter. Meningen med livet kan inte vara att likt Platons idioter, sitta framför en bergvägg och se livet fladdra förbi likt oformliga och förbjudna skuggor.
Libera me /Requiem - Birgit Nilsson/Giuseppe Verdi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar