En kort skur, en stilla stund i dörröppningen med katten och morgonens tekopp. Jag tjatar för dottern om hur fantastisk sommaren har varit och kan inte förstå den som klagar. Regnet har kommit med små mellanrum och fyllt förråd och bäckar, gråväder har blåsts undan av friska vindbyar och vi har simmat och promenerat under blå skyar.
 |
| Forsakar |
Varannandagsutflykter på småvägarna har givit vackra vyer och god mat, konst, kultur, och knasigheter har givit mersmak. Mittskåne är ljuvligt med sina kullar, dalar, stengärden och skogsomgärdade beteshagar. Här finns de största och bästa slotten och de minsta och mest oaktade torpen och vad vägnätet anbelangar är det logiskt, ur bosättnigens perspektiv. GPS är ett påfund som utgår från stadstrafik och kranskommuner och bygger på att trafikanterna har bråttom och behöver vara rationella på vägar som alltid leder dem till en stad. Småvägarna, däremot, måste zoomas in för att plötsligt materialiseras ur ett töcken av till synes ovägat ingenmansland.
 |
| Yangtorp |
Jag vill lära känna vägarna, deras egenskaper och funktioner, och kör på känsla. Vanligen brukar jag beskylla mitt lokalsinne för att vara obefintligt, åtminstone i relation till skapade siffror och parametrar. Däremot är jag ganska bra på att minnas synliga kännetecken; det är lilla dubbelbjörken, den knotiga eken med halv krona, grusvägen med en alldeles ny mötesskylt, det lilla gula huset med det nya perspektivfönstret på gaveln, eller den sluttande hagen med två skäckar och en isabell. Bilder istället för siffror, känsla för proportioner istället för rationalitet och brådska, sådant passar min hjärna bättre.
 |
| Kafé Kagan |
Jag pratade med en skolbusschaufför om detta en gång, mannen hade trafikerat småvägarna runt vårt torp sedan sjuttiotalet och kallade ställena vid lustiga, beskrivande namn. Det var just trädens, vägarnas och husens utseenden som yrkeschaufförerna använde för att lokalisera och återberätta dagsetapperna för varandra. Logik som utgår från den upplevdes sinnen, istället för en icke-upplevd parameter, har under senare tid blivit ersatt av något som liknar ett mellanting. Småbyarna har fått fina namnskyltar som underlättar vid navigering via GPS, men detta är i grund och botten ett maskinrationellt, kategoriserande sätt att vägleda oss på, och därför namnges även oskyltad och nybyggd infrastruktur. Avtagsvägar, ringleder, industritomter och påfarter har fått namn som inte går att läsa på skyltar någonstans, eftersom namnen är senare, tekniska påfund, istället för inarbetade och kända.
 |
| mellan Ulltorp och Nävlinge |
Den som kör med näsan i skärmen glömmer lätt bort att se sig om, och förlorar sig i en förutbestämd och från ovan avgjord rutt som bortser från den enkla och sköna logik som människan och naturen en gång samarbetat om för att utarbeta. De gamla vägarnas identitet och nytta är borta, och då är det lätt att skapa om dem till raka och breda farleder.
Utanför den lilla orten Linderöd löper två breda och asfalterade motorfarleder, parallellt. Jag minns att detta även var vad jag noterade i norra Spanien, och beskyllde då EU-reglemente och arbetsmarknadspolitik för slöseriet av land och backe. Likadant är det här, alltså.
 |
| rönnen i Kalvaboda |
Södra Rörum är en stjärnpunkt mitt i Skåne, och består av en klunga hus runt fem vägar. Den rutten måste du ta utan GPS, om du inte omedelbart vill bli hänvisad till snabbaste vägen mot Kristianstad eller Lund. Upptäck din medfödda förmåga, tag tiden i hand och bege dig ut och återta landskapet innan det är för sent.
 |
| Sarah Schwartz, Wanås |
Neil Young - Human Highway
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar