Brunifiering

Man får inte vara lat om man vill bosätta sig på landet. Så börjar jag dagens lilla anförande som jag hade tänkt skulle handla om kolonisering och likriktning av den mänskliga hjärnan, vi får väl se var jag handlar mot slutet av tankebanan.

På radions P1 lyssnar jag på allt som sänds, jag tycker om att guidas utan att själv ta ställning och påminns då om hur mycket jag inte vet, och som jag vill ta reda på. Å andra sidan, kan det ibland hända att jag förfasar mig över flatheten som reportagen visar. Särskilt när det strösslas med uttryck och fackord utan att ge dem resonans eller förklaringsmodell för sammanhanget. Som humanist vet jag hur viktigt det är att sätta ord i ett sammanhang för att det inte ska avfärdas som antingen elitism, eller snömos. Ord förvanskas lätt och idag sker det med ljusets hastighet, internets trollfabriker tar inte rast, och livnär sig på att skrämmas.  

Kontext, som är grunden för all bildning, finner man inte i en snabb googling eller i ett excelblad. Det innebär att du måste sätta det du undersöker i kontrast, göra jämförande analyser, belysa dess platsspecifika karaktär, och se återkommande mönster, d.v.s kontextualisera. Men först och främst måste du inse dina, och dina läsares kunskapsbegränsningar,  utan den insikten klarar vi inte av att göra oss förstådda. I boken jag läser kallas detta för icke-vetande och behandlas som humanioras viktigaste tillgång. I icke-vetandet föds nyfikenheten och det är här dragna gränser synliggörs. Det är just i icke-vetandet som humaniora skiljer sig från naturvetenskaperna, som i motsats enbart arbetar med på förhand dragna riktlinjer och kvantifierbara parametrar, såkallad evidensbaserad kunskap.

Dagens Klimatspår handlar om Bolmenvattnet, vars råvara raskt håller på att ändra karaktär. Det som händer kallas brunifiering och oroar fiskare på plats, och för att vattnet härifrån skall kunna användas som livsmedel måste det nu tillsättas kemikalier, menar experten. Det går tydligen inte att rena brunifieringen på annat sätt. Vattenreserven, som det har tagit årtusenden att skapa, ligger på gränsen mellan Halland och Småland och tillhandahåller Skånes kommuner med dricksvatten - en halv miljon människor.

Genom en gigantisk tunnel drivs vattnet från Bolmensjön i Ljungby till Äktaboden i Klippan, och därefter forslas det vidare genom ett enormt vattenrörsystem som skär tvärs genom Skåne. Det var för ca fem år sedan som grävprojektet drabbade oss, när ett 30 m brett och 10 m djup snitt skulle skapas. Grävningarna omringande mitt torp, och enorma maskiner satte marken i gungning under fyra år. Stora areal våtmarker dränerades, och däribland ett mycket gammalt alkärr och en järnålderslämning i min absoluta närhet. Allt skulle återställas, sa man, och med maskinkraft lades de ytliga stengärdena tillbaka i snörräta rader, och där våtmarken varit grävdes två dammar istället. På marken där det tidigare hade vuxit grova ekar och bok har man nu planterat granplantor och lärk, direkt ovanpå tunneln får inget som skapar djupgående rotsystem planteras, därför tilläts ett tätt julgransplantage.
Där vattenledningen drogs går idag ett djupt ärr rakt genom landskapet, och vi som berördes får inte koppla på oss. Den koloniala tanken dröjer kvar. Var det någon som frågade? Hade vi ens önskat kommunalt vatten? Eftersom det brunifierade vattnet från Bolmen först måste gå via reningsanläggningen där kemikalier tillsätts, måste kvalitetsansvarig och projektansvarig för utbyggnad i landsbygden finnas. Men någon sådan plan finns ej.

Brunifieringen måste fixas så att vattnet blir klart och luktlöst innan det når till kranarna. Utan att sätta ord under lupp blir de lätt uttryck för vanmakt istället för situationsspecifika lösningar. Det finns forskning gjord om brunifiering, som leder oss till just kärnan av problemet, men då hamnar vi utanför vatten- och livsmedelförordningarna och landar hos skogsvårdsstyrelserna istället. Om ordet brunifiering hade genomlysts från flera olika håll skulle vi enkelt kunna se andra samband som kunde ge oss en lösning på sikt. Men samband som handlar om granskogsplantage, och avverkningarnas påverkan på yt- och grundvatten gör att vi hamnar utanför de enkla och trygga excelbladens hank och stör, och vem skulle då vara skyldig? Marknadens osynliga hand?