bara vanligt vatten

en utmärglad groda, dagen innan frosten

Min blogg har gått från att handla om allmänt tankegods kring relationer, till väder och klimat, vilket kanske inte är så underligt, med tanke på hur jag lever. Livet har gått från att ta livsviktiga saker förgivet - som vatten och värme - till blodigt allvar. Den lokala frostknäppen under veckan som gick, med temperaturer under -14°, skapade kaos. För andra gången på två år har varmvattenberedaren uppe på vinden gått sönder, med vattenläckage som påföljd. Jag hämtar ännu dricksvattnet från arbetet, i dunkar, eftersom vattentillförseln inte räcker. Det är för torrt, helt enkelt.

Extremväder är något vi måste vänja oss vid, det säger nu flertalet röster på etern, men jag vet att innebörden inte kommer att tas på allvar förrän människor verkligen upplever konsekvenserna. Utan att klappa mig för bröstet - för det har förekommit åtskilliga gånger då jag har funderat på att kapitulera till en hyresrätt, tro mig - men jag tycker mig åtminstone ha en viss aning.

Nu är det inte så illa som jag kanske får det att låta. Förra gången jag råkade ut för vattenläcka såg jag till att få monterat avstängningsventiler ut till lillstugan, och min oerhört vänlige granne ryckte ut och monterade bort varmvattenberedaren på min inrådan igår. Under ödesnatten fattade jag beslutet att inte ha varmvatten alls, åtminstone inte så länge jag är hänvisad till vattencistern uppe på vinden. Egentligen hade jag redan vid inflyttningen för sex år sedan önskat att få den förflyttad ner till krypgrunden, men ingen ville åta sig att göra arbetet och jag vågade inte själv. Konsekvensen av det beslutet lever jag med idag. Men, som jag brukar avsluta allt med - det finns mycket värre saker. Jag har ju vatten, och möjlighet till uppvärmning, tak över huvudet, och hälsan i behåll! Dessutom slipper jag den där onödiga utgiften att värma upp en hel tank för några droppar. Tvagningsvatten går att värma upp med ved, precis som jag har gjort med diskvattnet sedan snart fem år, och mänskligheten i några tusen.

Jag älskar mitt liv här; det är fritt, tyst, kanske litet ensamt ibland, men det är ett aktivt val, och så länge jag orkar och min tös är med på noterna, kommer jag tycka att valet jag gjorde 2011 var bland det bästa jag har gjort i mitt liv. Det finns nämligen saker som man inte rår på, som väder och vind, och då är det bara att gilla läget.

Lady of Avenue A - The Black Crowes