Status quo

förebild

I dagens tidning står att läsa hur man övervinner deppiga november. Jag har inte läst artikeln men har ändå en vag idé om vad som gäller - åtminstone för mig, eftersom kuren ändå måste vara ganska personlig. Jag menar, inte alla bär väl på novemberdepp? Och visst finns det värre saker? Nåväl. I alla fall.


Mamma klarade av operationen och är nu förflyttad till vårdavdelning på självvalt lasarett. Hennes gamla ego har även kravlat sig fram bakom opiatdimmornas rus, och det kan man ju tycka saker kring. Jag påminns om sådant jag gärna hade velat ha undanstoppat, och lovar mig att inte falla i fällan. Fördelen är ju att man alltid har ett val, och om valet består i att välja det som smärtar minst för den man älskar mest är tystnad ett väl beprövat knep. Om fördomar tycker jag inte.

Jag har tagit till stickningen igen, och tillsammans med ljud och ljus och långa promenader betvingas mörkret. Mörkertiden som jag bävade inför under sommaren har ändå visat sig riktigt hygglig, vädret är ljumt och snällt och eftersom veden tänder direkt blir brasan en ren njutning. Sprak och knaster, massor av nyinköpta tesorter och böcker och jag kommer att klara av även denna period. Om sex månader öppnas dörrarna igen, det ska bli riktigt skönt med litet vila under tiden. Så jag hibernerar och funderar litet kring saker som engagerar, som Ester Blenda Nordström, t.ex, och Emma Romney!

idol

Jeff Beck Group - Situation