söndag 7 oktober 2018

Optimalt


Äntligen! Veden som jag har väntat så långe på är nu inne och under tak. Tösen och en vän hjälpte till och efter sex timmar kunde vi gå in och värma upp den förberedda grytan. Sotarn och slamtömmarn har också varit här på inspektion och rensning, och så har jag lagt två veckor bakom mig av planerad underbemanning, d.v.s två pers mindre på jobbet. Idag firade jag ledigheten genom att ta en lång, härlig höstpromenad på fyra timmar. Samtidigt passade jag på att reka åt en kompis, naturfotografen, som behövde litet hjälp inför ett kommande projekt. Omvägen var minimal och det visade sig fruktsamt. Alltid roligt att kunna hjälpa till. Det andra konstprojektet som jag är involverad i, och som kommer att bli synligt på fejan inom mycket kort, rullar på, och med alla bitar snart på plats ser projektet ut att bli riktigt bra. Min gamla kompis som också är involverad har dock betett sig underligt, men det löser sig nog efter några samtal. Allt ordnar sig. Det gäller, som alltid, att hålla huvudet kallt och hjärtat varmt.


Just nu njuter jag kvällens öl, som blev kvar efter middagen och gårdagens slit, och tänker på L. som varit på besök och övernattade i fredags. Min bästa vän, du som vet hur jag ska tänka när jag har kört fast och som känner mig bäst av alla, jag tänker på dig i morgon. Jag är med dig hela dagen.


 Dagar har förflutit, inte bara av hårt jobb utan även av goda samtal och eftertanke, och under promenaden kunde jag lägga flera av de gamla måstena bakom ryggen. Plötsligt gick det att fokusera på allt det underbara igen. Oktober är fantastiskt: friskt och klart, ljust och doftande och frodigt gröngult, som om sommartorkan aldrig hade varit. Naturen är en annan av mina bästa vänner. Jag tänker ibland på hur det är för någon som har henne som arbetsplats; går det alls att koppla av under utevistelserna? Förmodligen är det som när jag går på museum och konstutställningar, att huvudet arbetar konstant. Man blir utmattad av att ha ett rörligt intellekt... men vem skulle vilja vara utan?

Och så sist, men absolut inte minst! Det optimala valet för fredspriset: Nadia Murad och Denis Mukwege. Tack, Oslo. 



Brent Cowles - How To Be Okay Alone
The Arcs - Stay In My Corner

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar