I tryggt förvar

toakonst

Efter den gångna helgen har jag ägnat tid åt att göra sådant som jag brukar göra under min "lediga tid", och idag har jag suttit i telefon för att försöka nå en rörmokare. Att behöva vänta mellan tre veckor till tre månader på hantverkshjälp är inte ovanligt när man bor litet off the grid. Hantverkare prioriterar snabba jobb utan omvägar, vilket är förståeligt, eftersom de långa resorna och det ofta tunga och trista jobbet att ta itu med en gammal brunn ger mindre avans än ett standardjobb i ett standardiserat kök som ligger nära till nästa utryckning.

Tydligen är det vanligt att anställda rörmokare arbetar mot en app med GPS-system idag. På så vis får skatteverket direkt information för ROT och andra avdrag, samt kan kontrollera svartarbete. Allt bredvidarbete handlar dock inte om svartjobb, även om det säkert ser ut så på appen - och nackdelen, för sådana som jag som bor på landet, är att vi då inte kan få akuthjälp och en snabb och billig service längre. Vilken hantverkare har tid att förklara sådant, som prioritet på grund av vänlighet, för en (schizofren) myndighet?

Andra saker man kan störa sig på, och där stad och land jämförs på ett orättvist sätt, utöver service och tillgänglighet, är hur anställda fråntas personansvar och hotas bli fråntagna sina jobb om de agerar mänskligt och tänker självmant. Ponera; du arbetar på en postnordansluten affär. Din gamla sjuka granne måste legitimera sig genom att blippa, och kan inte få ut sin nya legitimation eftersom den gamla är utgången. Vad gör du? Öppnar du avin med den giltiga legitimationen och blippar den åt henne, eller säger du nej, jag har inte befogenhet. Frågan är fri.

Min mamma och jag råkade ut för detta igår. Kassapersonen hävdade att hon skulle bli utan jobb om hon gick emot reglerna, vilket jag vet är oriktigt. Mamma måste dessutom som icke-svensk medborgare resa till Malmö för att få ett nytt pass. Malmö ligger på 105 km avstånd och mamma har alltså inte körkort, eller hälsa nog, att utföra resan. Att behöva lita på att andra utför arbetet åt dig - och dessutom under arbetstid - är som en omyndigförklaring. Likadant är det med alla som bor långt från släkt och grannar, vilket är legio idag.

För ungefär tjugo år sedan fanns små lokala post- och poliskontor kvar, med lokalt anknutna anställda som kunde legitimera dig och utföra arbetet. Vad hände sen? är de myndighetsanställda så misstrodda idag? Jag förstår mig verkligen inte på samhället längre.

Men trots detta saknar jag inte storstadens puls och larm, inte alls, faktiskt. Däremot saknar jag mina vänner och bekanta där borta, men det är en helt annan historia. 

King Crimson - Starless