Så var vernissagen över och jag kan återgå till semestrandet. Inne från flickrummet intill hörs tösen arbeta med måleriet på östväggen. Jag har lovat henne en bokhylla där, och planen är att den ska stå klar tills hon är tillbaka igen efter bortovaron nästa vecka, och om vädret håller på som det gör så lär planen gå i lås.
Igår hade vi i alla fall underbart solväder och jag hade, lägligt nog, tagit ledigt från alla göromål för en heldag med tösabiten. Vi solade, åt medhavd massäck och läste böcker på bryggan, och cyklade sen hem bara för att magarna kurrade. En perfekt, lat dag.
En annan bra sak med sådana dagar är att man hinner plocka fram författade texter som man trodde hade gått förlorade i livets villervalla. Här nedan kommer en sådan, och om du inte är intresserad av en blickteoretisk konstbetraktelse av Rembrandts Danaë går det utmärkt att sluta läsa här.
Blickteoretisk tolkning av Rembrandts oljemålning "Danaë" 1636-47
(excerpt av tentamen i bildtolkning vid SU)
Anledningen till att jag valde verket var att jag tyckte att den mycket väl kunde tolkas i enlighet med blickteorin. Teorin i sig intresserar mig, då den är tolerant och ger möjlighet att utveckla synen på konstverk genom att acceptera många perspektiv. Bilden av "Danaë" provocerar mig som kvinna samtidigt som den inger någon slags njutning och det är denna dubbelhet jag vill undersöka.
Berättelsen om Danaë och guldregnet handlar om en fader som spås bli mördad av sin framtida dotterson och därför låter låsa in dottern i ett tornrum. Zeus har dock redan fått ögonen på henne och belägrar henne i skepnaden av ett guldregn, varpå hon föder Perseus. Tavlans titel har dock tillkommit efter en analys av Erwin Panofsky och är idag den allmänna benämningen på verket. Bedömningen är gjord efter bildens detaljer, som keruben och det gyllene ljuset, figuren bakom draperiet och den rika interiören. Dock har ingen poängterat kerubens förvridna ansiktsuttryck, eller om det är en man eller en kvinna bakom "Danaë", eller vad gesten som kvinnan gör kan betyda, något som en blickteoretisk analys möjligen skulle kunna belysa. Jag har i analysen valt att inte utgå från titeln av denna anledning.
Vi ser en ung kvinna ligga i en mycket luxuös interiör, i sällskap av en kerub och något jag tolkar som en gammal man med nycklar som kikar fram bakom det tunga draperiet bakom kvinnan. Båda riktar sina blickar åt ett bestämt håll, kvinnans utsträckta arm förstärker riktningen våra tankar är menade att ta, mot en blickpunkt som ligger utanför bildens ram, och varifrån en stor del av det gyllene skenet tycks komma. Kompositionen är centrifugal och slutar kring kvinnans sköte men i cirkelrörelsen tvingas vår blick stanna vid flera upplysta blickpunkter som fångar intresset. Kvinnans och kerubens ansiktsuttryck, hennes utsträckta arm med handens teatrala gest blir uppenbara för oss på ett tidigt stadium. Blicken tvingas leta efter ledtrådar och vi leds genom små upplysta gyllene färgspår runt i cirkel tillbaka till gestalternas ansikten. I de aktiva blickarnas riktning finner jag på en upplyst plats i sängstolpen ett skuret mansansikte med skägg vars blick möter den liggande kvinnans. Det är nu tre blickar som relaterar till varandra i tyst samförstånd och tycks stänga mig ute. Ännu är jag som betraktare inte påkommen, jag kan i smyg få vara delaktig i denna mycket intima scen. Den orientala sättningen ökar mystiken och tanken på att få vara osynlig är tilltalande, jag kan inta en position lik ett barn som har gömt sig bakom ett skynke. Men så lägger jag märke till hur ljuset faller på hennes kropp och upptäcker plötsligt att det även kommer från mitt håll. Kudden under hennes vänstra hand, madrassen och kvinnans panna belyses av en svag ljuskälla som kommer från en betraktare utanför bildens sfär. På så vis kan man säga att jag som betraktare betraktar scenen utifrån likt personen som kommer in från bildens vänstra mörker.
Bilden är uppbyggd kring ett visuellt spel av kontraster, som gammal och ung, ljus och mörker, glädje och förväntan men även ångest, i kerubens ansikte, kvinnans öppna nakenhet och mannens förborgade slutenhet och betonas i hans tunga klädsel och i nyckelknippan. När vi nu träder in i bilden uppstår en ny kontrast, den orientaliska världens annorlundaskap kontrasterar mot det kända vi erbjuds lämna bakom oss. Betraktaren ställs inför ett val: verklighet eller saga, känd europeisk rationalism mot det förväntade överdådet hos en orientalisk haremsinteriör, ute eller inne, och man glömmer för ett ögonblick bort konventionerna. Bilden handlar om sinnliga begär, om lusten att äga och om en önskan att inträda i det exotiska paradiset, om så bara för att bevittna en scen som är avsedd för en enda person, mannen som inträder och som har dubblerats genom mansfiguren i den snidade sängstolpen.
Betraktaren är utan tvekan någon som vill vara i den inträdande personens ställe, en person av likvärdig ställning med samma preferenser i fråga om sinnliga begär till den kvinnliga kroppen, lyx och mänsklig värme. Men i bilden finns även element som oroar. Den gråtande keruben ovanför kvinnans huvud påminner oss om en annan känsla, möjligen är det ångest eller skammen att bli påkommen. Personen som inträder i bild gör ett aktivt val, något som kommer att påverka bildens framtida balans och lugn. Kvinnan som ligger ner är förvisso passiv men genom gesten och hennes ansikte låter hon oss förstå att hon är införstådd, det är en efterlängtad person som kommer in, hon smeker luften framför sig som för att visa oss den framstående scenen likt en simultan succession, personens ansikte finns avbildad på sängstolpen och indirekt finns ansiktet vid hennes hand.
Att relatera till en bild som först verkar så öppet manligt visuell skulle innebära att jag som kvinna måste ikläda mig en roll som antingen man eller homosexuell, för att kunna identifiera mig med betraktaren utanför bilden, voyeuren. Ett annat alternativ till identifikation är med kvinnan i sängen, den förväntansfulla kvinnan vars hela gestalt tycks andas friskhet och glädje. Är det hennes öde som står inskrivet i ansiktet hos keruben, eller är det den inträdande personens? Det är i dubbelheten, hos lusten att vara åtrådd likväl som att vara den som åtrår som en stor del av lusten finns hos bilden. En spänningsskapande faktor är just kerubens ansiktsuttryck. Jag tilltalas av vetskapen om att vi måste göra en personlig tolkning för att ge tavlan en mening, till stor del eftersom titeln som förstärker en ensidig, heterosexuell och manlig syn på motivet har tillkommit så sent.
1985 blev tavlan attackerad av en sinnessjuk man med kniv och saltsyra. "Danaës" hår, ansikte, högra arm och stora delar av benen kom att ta störst skada. Denna händelse kan belysa den visuella kraft en tavla av en naken kvinna kan ha, på gott och ont.
CRB - She Shares My Blanket