igår kväll tog vi bilen till vännen med den gedigna vinlistan och den fulla frysen och bjöd in oss på middag, det hade blivit riktigt kallt och snön gnistrade härligt i strålkastarljuset. Världen förefaller så underbart nystädad under det vita diamanttäcket, det är som om tiden stått stilla och ingen Trump eller Åkesson finge plats här.
Hemma hos P lös stearinljus från kandelabrarna i fönsterna mot gatan och i köket låg diverse ingredienser framme, ett vinglas stod upphällt på det lilla fällbordet av mälarvirke och från högtalarna strömmade cool jazz. En kram och vi är i hamn. Ett sådant där välkomnande som gör att bekymmer känns löjligt avlägsna och livet som en fest. T gick in och startade upp kakelugnen i ljusrummet och jag installerade oss i vårt lilla sovrum innan vi tog tag i middagen. Vin, kallskuret, middag, ost, glass, choklad, cigarr och alla möjliga drycker och plötsligt var tiden så sen att till och med tösen bad om att få gå och lägga sig. Mycket prat, skratt, god mat och musik läker sår som inget annat och jag tackar min lyckliga stjärna för att få ha en sådan god och dekadent vän. Och om morgonen gnistrade världen under en klarblå himmel och frukosten som togs i ljusrummet vid kakelugnen smakade som tidernas första.
Hemma i torpet hade innetemperaturen sjunkit till 10° och vattnet frusit i badrummet, men efter en timmas eldning i både vedspis och kamin var halva skadan åtgärdad, och efter en härlig promenad längs Rönne å, där vi fick se kungsfiskaren i solbelyst praktfjäderskrud och några badande vitbröstade knipor - och i takt med att lufttemperaturen steg, var även vattenledningen tinad. Nu har jag satt isolermaterial i markventilerna, så att vi klarar oss ned till -20° innan vattnet fryser igen. Inget ska hindra oss flickor från att slå klackarna i taket, inte ens en tradig gammal gubbe som kung Bore.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar