En förlorad värld

Jean Baptiste-Siméon Chardin

jag har tittat på film, en serie baserad på en bok som handlar om mänskliga värden, känslor och underhuden-resonemang, om att ha förstått den andres belägenhet och att sätta andras trivsel i första hand. Varför känns det så sorgligt omodernt? varför har moderna, ekonomiska ord för effektivitet och lönsamhet ersatt det tysta samtalet, blickarna och handslagen. Finns det någon som känner till innebörden i Gentlemen's agreement idag? använder vi det inte? varför, saknas tilliten?

Jag saknar en tid där poesin sågs som snabbaste länken till människors hjärtan och där teknik var ett mekaniskt hjälpmedel, handkraften oumbärlig och intelligensen jämlik med erfarenheten.
Har den tiden någonsin existerat?
Under 1930-talet pressades vi in i modernismens krav på effektivitet och lönsamhet och en alltmer abstrakt syn på pengar och handel skapade avgrundsdjup mellan hand och ficka. Avund, missämja, girighet, kortsiktiga planer är inget vi ifrågasätter längre, det har blivit legio.

Massans makt dissekeras av Canetti, psykologiseras av Le Bon och utmålas som ett hot av uttolkare med maktpretentioner, och mycket snart är den grå massan möjlig att påverka. Alla tillgängliga medel sätts in för att forma massans behov. Media blir massmedia. Reklamen är född. Med samma logiska förklaringsmodell som kriget hamras behovet av destruktion och konstruktion in i människans medvetande. Och över allt samman svävar marknaden som en osynlig hand. Marknadskraften har blivit Gud, svar och fråga är ett.
Jag gjorde misstaget att acceptera erbjudandet om helgtidningen och ser mig nu tvingad att läsa sådant jag egentligen vill undvika. Någon stoppar mig full av massmedialt tjafs och jag får allt större lust att avskärma mig världen. Segla bort från allt, med blodröda segel, in i en framtid, utan baklyktor.

Fink - Shakespeare 

Fink - Looking Too Closely 
Fink -  Too Late

Filosofiska rummet om fasansfull ondska
The Daily Telegraph/Richard Dorment - The man who could paint silence