bakdag

Jean-Baptiste-Siméon Chardin

vad ungdom må skapa är vanskligt och kort
det drar likt en bubbla i brisen bort

jag tar det lugnt om morgonen, lyssnar på radio, slösar tid på några dumma artiklar och bakar frukostbullar till helgen. I marginalen på SvT:s nyhetssida fastnar ögonen på dagens vetenskapsnyheter och jag får en sekunds ingivelse, nästan nyfikenhet, som slutar med att jag lyssnar på alla de små tvåminutersinslagen, innan jag tar hela sista Vetenskapens världs program.
Inslaget på 59 minuter kan du hitta här, handlar om åldrande och är ett förtjusande avsnitt som behandlar kropp, själ, lyckokänslor och empati utifrån åldrandet och framför allt ur erfarenhetens perspektiv.

En gammal kropp, med hjärna och muskler och allt, behöver längre tid på sig för att processa den samlade erfarenheten, det är därför den verkar långsam. Men med långsamheten kommer visheten, klokheten och eftertanken, följaktligen görs färre misstag, mindre antal lögner, vassare slutsatser och vänligare och kärleksfullare bemötande. Det man förlorar på karusellen, alltså.

Bankväsendet borde anställa fler äldre, likaså inom politiken. På så vis kunde snabba cash och lurendrejerier förhindras, och vi slapp se att ännu mer vishet gick förlorad i framtiden.
Hur många gamla har möjlighet att dra nytta av sin erfarenhet, visdom och kunskap idag, av ekonomiska skäl? har samhället råd att gå miste om den kunskapsbanken, undrar jag.