Allhelgona

Det är redan november. Regnet som har strilat hela dagen är ändå bättre än ickeväder. Jag gillar regn, och nu, när taket blivit tillfälligt lagat med en nödplåt, behöver jag inte oroa mig för huset längre. Att behöva vänta länge på hjälp är en trist sak med att äga hus på landet.


Det blev en tur till Traneröds mosse idag, eftersom det är kongenialt väder för både november, regn och mitt humör. På myrmarkerna känns det som om mina nervtrådar hittar hem, det är något med luften, dofterna, lugnet och den där känslan av tidlöst allvar, som tilltalar mig. Till och med de där irriterande granarna stannar i växten och blir som svarta och förkrympta repliker av sitt storvulna ego. Mossan som täcker marken är väldig, mjuk och skrämmande på samma gång. Det är som om jag återvänder till en tid före allt, där hud och hår existerar sida vid sida om mossa och vatten. Sinnligt och varsamt, jämlikt och ödmjukt. På samma gång mystiskt och fridfullt.
Under min tyngd hörs gasbubblorna spricka, över mig en hackspetts nervösa vingslag och så kungsfågeln från tallarna. Annars är det tyst som i graven.

Under skogspromenaden ser jag ting jag aldrig riktigt sett förut. Det är naturformer: förvridna, krossade, vittrade och upplösta, som i dimman ter sig mer levande än flertalet människor jag känner. Stenen gör inga utvärderingar av hopplösa projekt, den gamla boken gnäller inte för en förlorad gren och stubben skvallrar inte missunnsamt över sin högvuxna granne.
Tänk om människosläktet ändå gav skogen rättigheter snart, så att det kunde lära sig att leva varsamt och förstå att tid inte läker alla sår.

 

This is the Kit - Bullet Proof (live at KEXP)

kulturrapport från utmarken

Under natten till lördagen den 12 oktober 2019 gick Sara Danius bort under något som framstår som mytologiska omständigheter. Symboliken kring hennes död ligger tung, precis som den gjorde under hennes liv.
Att hon länge varit sjuk i bröstcancer har aldrig hemlighållits, men ändå kom döden som en chock för mig. Jag är fortfarande djupt bedrövad, men samtidigt stärkt i min övertygelse om att det finns fler människor som har en sådan obändig tro på rättvisan, och som inte låter sig tryckas ned.
För en övertygelse kan vara lika med livsvilja, så stark att den blir din rustning, och så mjuk att den flyter genom minsta spricka.

Jag läste något intressant i dagarna. Kvinnokroppens cykliska fenomen står till grund för människocivilisationens förmåga att se sammanhang, bilda repetitiva mönster, och skapa datum, kalendrar och himlasystem. Kvinnan som kulturbärare, mannen som utförare, och de mytologiska varelser som står däremellan - vi kallar dem hen idag, budbärare. Det är en vacker och simpel förklaringsmodell till varför civilisationer uppstår, blomstrar, och dör.

sova räv

så var det fredag, och hösten har slagit sina färgglada klor i oss. Själv sitter jag hemma och försöker koncentrera mig på att skriva något vettigt, men som vanligt kastar jag mig mellan tankarna som far förbi dessa nobeltider. Litteraturpriset, då. Ett märkligt val i år, men helt i linje med en jury som har gjort det till sin livsuppgift att vara helt tondöv för annan politik än den som berör den egna magen.  Bästa sättet att undvika kritik från massan är att skickligt undvika samröre med den... men jag tror att den gamla strategin gick fel i år, möjligen var det på grund av okunskap. Möjligen.


Valet av förra årets pristagare i litteratur kan ställa till ett rabalder bland de som gillade årets val, och omvänt. Att tro att de tar ut varandra är som att gjuta bensin på ett brinnande granplantage. Olga Togarczuk v/s Peter Handke, feminism ställd mot nationalism. Kom sen inte och säg att valen är opolitiska, inga val är det. Möjligen dumma, ignoranta, fega eller protektionistiskt-elitistiska, men inte opolitiska.
Det kommer att bli spännande att se vad trollfabrikerna hittar på, framöver.

Nu väntar jag med spänning på vad Oslo har att säga oss

Schwamp

ibland undrar jag om vi människor inte är kapade av svampar. Jag menar, kolla på oss i makroperspektiv! Vägnät, internet, stadsplanering, till och med hur vi interagerar ser ju precis ut som ett mycel
Kom ihåg var du läste det först

Electric Banana Band - Jag Vill Bo I En Svamp

Friday for life

Intellectus och ratio är inga motsatser, de samarbetar i cirkulär form. Så länge som människan är välinformerad och lärd handlar känslor om allt sådant som gjort oss djur framgångsrika genom tiden och evultionen. Instinktivt handlar vi med kunskap och erfarenhet i ryggraden och undviker att falla i gropar eller fällor, och precis som rådjurskidet vet vi värdet av att ligga lågt när omvärlden ter sig alldeles för stor. Och instinktivt undviker vi sådant vi lärt oss är skadligt, för vi växer av praktik och teori. Vetenskap är just vad det heter.

Jag läser en artikel i The New Yorker. Den handlar om Greta och Trump och författaren Masha Gessen ställer dem som två motpoler, så som man kan förvänta sig att en amerikansk artikel bör se ut. Välskriven, lätt agitatorisk, med flera viktiga och roliga poänger, sågar den sig fram steg för steg för att sluta i ett vackert crescendo. Precis så linjärt som amerikanen har lärt sig genom att sedan barnsben likrikta fotboll med livet självt - tankemönstret som är USA:s mest framgångsrika export är även orsak till vår världs undergång.

Tävling och liv har väldigt litet med varandra att göra, det vet jag av erfarenhet.

Yhe New Yorker /Masha Gessen - Greta Thunberg Is The Anti-Trump 

Barb Wire Dolls - Heart Attack

utanför filterbruset

en bild som kan misstolkas

Jag har alltid känt en stor skam över skrivandet, sedan barn har den varit en undanflykt och gömställe. Ungefär så säger Karolina Ramqvist i en intervju som gjordes nyligen och jag vet vad det är hon säger. Ord som uttalas eller skrivs tas ur sin kontext i samma ögonblick de tar form och det är inte alltid så att syfte och tolkning sammanfaller.
All konstnärlig yttring som är väl utförd utgår från glappet mellan sändare och mottagare. Om jag inte litar på mina läsares förmåga att använda sin fantasi och personliga erfarenheter under läsning, vad är jag då annat än en wiki-bot, en informativ robot?

Jag tycker inte om att bli recenserad, har svårt att tala om det jag skriver eftersom jag vid tillfället måste beakta så många parametrar. När jag skriver i yrket är det likadant fast sju resor värre. Min största kritiker är jag själv, nu har jag en betalande uppdragsgivare som i sin tur är beroende av statliga och internationella medel för sitt uppehälle. Så, jag försöker smyga in mig själv mellan raderna, och i bilderna som jag ändå behärskar bäst går det kanske att se en version som inte är helt rentvättad från tankar eller ideologier.
I tider där ord står mot ord går det att ersätta kommunikation med bilder, såvida de inte är sönderretuscherade och filterbrusiga. Sådant som äkthet går igenom där vi minst anar det, och människor har en utsökt förmåga att pejla. Använd hjärnan, intellectus är trots allt större än ratio.

en annan bild som lätt kan misstolkas, givet plats och tid

Livskvalitet

En reflexion efter två veckors arbete med att försöka kartlägga och presentera olika landsbygdsprojekt är att det finns ett viktigt nyckelord:
Livskvalitet.
Genom att samarbeta på olika vis, och utifrån olika metoder, och beroende på förutsättningar, tradition, ideologier och möjligheter, betonas prefixet SAM i samarbete och samhälle. Hur får vi ihop oss? Det är den stora frågan som alla ute på landsbygden arbetar med och som alla, verkligen alla borde arbeta med

Ett annat ord som blivit nämnt i flera sammanhang är
Ensamhet.
Låter det ordet sjunka in en stund