utanför filterbruset

en bild som kan misstolkas

Jag har alltid känt en stor skam över skrivandet, sedan barn har den varit en undanflykt och gömställe. Ungefär så säger Karolina Ramqvist i en intervju som gjordes nyligen och jag vet vad det är hon säger. Ord som uttalas eller skrivs tas ur sin kontext i samma ögonblick de tar form och det är inte alltid så att syfte och tolkning sammanfaller.
All konstnärlig yttring som är väl utförd utgår från glappet mellan sändare och mottagare. Om jag inte litar på mina läsares förmåga att använda sin fantasi och personliga erfarenheter under läsning, vad är jag då annat än en wiki-bot, en informativ robot?

Jag tycker inte om att bli recenserad, har svårt att tala om det jag skriver eftersom jag vid tillfället måste beakta så många parametrar. När jag skriver i yrket är det likadant fast sju resor värre. Min största kritiker är jag själv, nu har jag en betalande uppdragsgivare som i sin tur är beroende av statliga och internationella medel för sitt uppehälle. Så, jag försöker smyga in mig själv mellan raderna, och i bilderna som jag ändå behärskar bäst går det kanske att se en version som inte är helt rentvättad från tankar eller ideologier.
I tider där ord står mot ord går det att ersätta kommunikation med bilder, såvida de inte är sönderretuscherade och filterbrusiga. Sådant som äkthet går igenom där vi minst anar det, och människor har en utsökt förmåga att pejla. Använd hjärnan, intellectus är trots allt större än ratio.

en annan bild som lätt kan misstolkas, givet plats och tid